Var finns rättvisan i att någon ska behöva förlora en älskad familjemedlem genom sjukdom eller olycka, vad är det som gör att vissa drabbas medan andra lever ett liv utan att uppleva denna grymma sorg?
Livet har sett till att jag förändrat hur jag tänker, hur jag lever och hur jag beter mig mot andra, och jag försöker se det som någonting bra som kommit ur allt det hemska, ur all bottenlös sorg.
Jag är tacksam för var dag och jag försöker verkligen leva i stunden, även om det emellanåt är väldigt svårt. Jag tar mig tid när mina barn vill visa något, när de vill att jag leker med dem eller när en envis 2-åring tvunget ska klä på sig själv. Att ge dem den lilla stunden gör mig varm i hjärtat, och vem vet?
Jag kanske inte finns kvar i morgon så jag kan bygga klossar med lilla P, läsa högt för Elliott eller se dem bada tillsammans på kvällen..
Var glad för det du har, var stolt över den du är, sprid ljus, värme, omtänksamhet och kärlek. Det kostar ingenting, men det ger så mycket tillbaka, tro mig.
Var glad för det du har, var stolt över den du är, sprid ljus, värme, omtänksamhet och kärlek. Det kostar ingenting, men det ger så mycket tillbaka, tro mig.