Ord från min älskade man..

I know you're going crazy,
I've been there too.
I can see how the weight is making your knees bend,
Let me take some of it from you.
Don't keep yourself closed off,
I am here for you to open up and let go.
There is so much you can't forget or forgive,
Let me help you cope, we can work things out together.
I hear the pain in your voice,
You need me now.
Don't worry, I'll move heaven and hell to get there.
You can't talk, you won't talk about it,
I understand.
Put your worries in my hands.
Lay your head down,
And believe that I will do anything to stop your tears.
You're ready to give up, you've stopped,
I want to be able to give you the strength to keep going.
Link arms with me, Let's move on,
As one living, breathing, loving, being.
Know that you can put faith in me.
I will be your rock, I will be your dwelling,
I am here with you, for you always.❤️

Grattis min lille prins..

I tisdags, den 16/9, fyllde Wilmer 5 år. För 5 år sedan föddes han, på en solig dag, precis som alla hans födelsedagar varit sedan dess.
Det är en dag som är tung, men inte lika svart som den 15/4. Den är tung, men genomsyras ändå av att det är födelsedag, dagen då en son och en efterlängtad lillebror kom till oss.
Jag undrar så ofta hur du skulle sett ut idag om du fått leva? Hade ditt hår skiftat färg, hade dina ögon fortfarande varit lika bruna? Jag undrar, men får aldrig svar. Jag brukar titta på din jämnåriga kusin, det skiljer 5 veckor mellan er, och undra om du varit lika lång, lika bra på att prata, lika vetgirig, lika duktig på att sjunga? Undrar hur din lilla röst låtit.. Vad hade du tyckt om för mat, vad hade du gillat att göra?
Alla dessa frågor som aldrig nånsin får ett svar..

Grattis på födelsedag nummer fem, älskade lille du. Hoppas du dansade lite extra i din himmel i tisdags, och att du tittade ner på oss och såg ljusen vi tände för dig. Jag saknar dig så..