Nej, ingen kan se hur det känns inuti. Ingen ser sorgen, ångesten och saknaden, ingen ser tårarna som kommer på natten. På natten när jag ligger med lilla P tätt, tätt intill och gråter över orättvisan i att hon aldrig får träffa sin ena storebror. Ingen ser hur sorgen och saknaden känns, men den känns i varje andetag, hela tiden...
Du har så rätt...ingen ser, och ingen vet hur det känns....men när vi ses och du ler...ser jag igenom det, in i själen...för jag förstår att det måste vara det hårdaste som finns att gå igenom. Ingenting kan någonsin vara värre...ingenting!
SvaraRaderaVarm, varm kram till er alla/carina