Att njuta av det lilla

Vid 4-tiden varje morgon vill lilla P komma över till min säng. Hon äter och sedan somnar både hon och jag, vi sover några timmar till, nära, nära.. Dessa timmar är nästan de bästa på hela dygnet. Så underbart gosigt och så mycket lycka som bara väller fram! Vilket mirakel vi har fått...

Upp & ner

Många tankar, mycket känslor.. Livet är väldigt mycket upp och ner, och som jag skrivit tidigare så har jag fortfarande dagar då jag dippar, och hamnar i ett mörkt, svart hål. Philippa och den uppmärksamhet och omsorg hon kräver gör att jag hittar tillbaka till ljuset och till fokus snabbare, vilket är oerhört skönt. Jag måste våga tro på att livet vill mig väl, det kan inte hända oss mer hemskheter, det måste bara vara så. Samtidigt har vi blivit så oerhört starka, som ett par jag och min man och som familj, det vi varit med om gör oss oövervinnerliga. Det finns inget värre än det vi varit med om, och vi lever, vi klarade det och vad finns det som vi inte klarar nu? Ingenting..
Jag är stark och svag, sorgsen och lycklig i en enda röra. Och så får det vara nu, jag tillåter mig att känna allt jag känner, jag släpper ut alla känslor som finns inombords för då kan jag andas lite, lite lättare..





Mina sömntutor till barn. Älskade, fina ni..

Min fina....

- Posted using BlogPress from my iPhone

Svensk sommar!

Vaknade idag, lite lättare i hjärtat. Har drömt väldigt mycket inatt, mycket om Wille och det är alltid med en behaglig känsla jag vaknar när han har hälsat på mig i drömmen. Hoppas att han aldrig slutar med det..
Det regnar, regnar och regnar, en härlig svensk sommar! :) Hittade lite sommarbilder som ni ser, det är bitterljuvt att titta på dem. Jag måste tänka på att det kommer en framtid, en framtid utan min Wilmer men med en Elliott och en Philippa, jag försöker verkligen tänka så. Jag har två underbara barn i livet, och jag ska göra allt jag kan för att njuta av dem och ge dem all kärlek och trygghet jag kan.

Det vackraste...

Vissa bilder tycker jag talar för sig själv. Här är en sådan..

Andra midsommarafton...

Igår firade jag min andra midsommar utan Wilmer. Utan min fine prins, men med en fin prinsessa. Nu lät det som att Philippa tagit Wilmers plats, men det kommer aldrig att hända, aldrig... Wilmer är saknad, det är ett hål och ett sår i mitt hjärta som aldrig kommer att försvinna. Det har gått ett år och två månader, men emellanåt känns det som igår. Det gör ont hela tiden, vissa sekunder på dygnet gör det ondare än andra. Idag upplevde jag sådana sekunder när vi satt och åt middag, och det jag måste göra då är att tänka på nånting bra, nånting fint. Idag kom orden till mig utan att jag behövde anstränga mig: "Någonstans inom oss är vi alltid tillsammans..." Vi är alltid tillsammans, älskade Wille, i hjärtat, i tanken,och i själen. Alltid.
                                                                 

Sommarlov!

Idag är första dagen på Elliotts sommarlov, och när jag frågade vad han ville göra så var det att pyssla! Detta resulterar i att jag ritar teckningar medan Elliott berättar vad jag ska rita, vi har riktigt mysigt vid köksbordet.
Philippa sover snällt i vagnen så jag kan njuta av Elliotts sällskap ordentligt, kvalitetstid när den är som bäst!

Idag känns det som att jag återfått lite energi, efter några dagar av enorm trötthet. Vissa dagar kan jag fortfarande uppleva känslan av att allting kvittar, att jag inte vill mer och att min saknad och längtan är för stor. Men dessa stunder kommer alltmer sällan, istället försöker jag fokusera på varje dag och vad den har att ge. Fortfarande är det en dag i taget, framåt. Det är långsamma framsteg, men det går iallafall framåt hela tiden och det är jag så tacksam för. En liten bit i taget...