Det är det där med att vara stark. Jag har i ett och ett halvt år hört så många säga "du är så stark". Jag har hela tiden förnekat det, jag är inte stark, jag har inte känt mig särskilt stark. Men idag när jag och Philippa var ute på promenad så gick jag och funderade lite mer på det där med att människor tycker att jag är stark. Jag skulle gärna vilja använda ett annat ord, jag vet inte riktigt vilket, men samtidigt förstår jag vad de menar och när jag tittar tillbaka på de senaste 18 månaderna så ser jag det - jag är stark.
Att hitta sin son drunknad, att begrava sitt barn, att gå vidare och att fortsätta leva, inte bara fortsätta utan att verkligen vilja leva, att lyckas genomföra ett planerat husbygge, att ta hand om sig själv och tre sörjande barn, att bli gravid och få en underbar dotter, att sälja hus, flytta och bearbeta allt under tiden - jo, jag är stark.
Jag är stark ibland, och väldigt väldigt svag ibland. Skillnaden är att det är styrkan som syns utåt, svagheten visar jag inte för så många. Men jo, jag är stark. Jag måste vara det, jag vill vara det och jag är det.
"Where there is desire
There is gonna be a flame
Where there is a
flame
Someone's bound to get burned
But just because it burns
Doesn't
mean you're gonna die
You've gotta get up and try
Gotta get up and
try "
(Pink, "Try")
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar