Önskan

Just nu är jag inne i en period som består av oerhört mycket sorg, tunga tankar, olidlig saknad och emellanåt ett starkt ifrågasättande av meningen med att jag fortfarande finns kvar här.
Det är tungt, mörkt och kallt. Så är det bara och tyvärr kan ingenting ändra på det just nu.
Den bästa stunden jag upplever för tillfället är de nätter när Elliott kommer in till oss, kryper upp mellan oss och vill vara nära, nära. Det är just nu den enda stunden jag njuter av. Att få ligga där i mörkret, ett mörker som inte skrämmer mig längre trots en tidigare mörkrädsla, och höra andetagen från de två människorna i världen som är viktigast. De två människorna som jag skulle ge mitt liv för, utan att tveka.

Just nu finns det bara en sak som kan göra mig lycklig igen och det är att kunna vrida tillbaka tiden och ändra historien. Det är allt jag vill, den enda önskan jag har. Allt annat jag nånsin önskat bleknar i jämförelse med denna enda, starka önskan. Jag vill ha min son, min älskade Wille, tillbaka...

Mina älskade pojkar...