Wilmer har blivit mycket mer närvarande, likheten mellan honom och Philippa är stor och det är underbart men samtidigt smärtsamt. Jag tänker ofta på Wilmer men inte riktigt lika ofta som för bara några veckor sedan, då jag har fullt upp med en ny liten krabat. Den stora skillnaden är att när tankarna på Wilmer kommer så är det intensivare, gör ondare och får mig att börja gråta direkt, jag kan inte hejda mig. Gråten varar en kort stund, jag kommer snabbare tillbaka, men jag dyker djupt och intensivt.. Jag saknar honom så oerhört mycket, varenda sekund..
Men ändå, att få sitta med denna varma, vackra lilla flicka i min famn, det är balsam för min själ. Det har funnits dagar då jag tvekat och frågat mig om vi verkligen gör rätt, men nu när hon är här så finns det ingen tvekan kvar. Det är bland det bästa jag gjort, att ta beslutet om att försöka få ännu ett barn och att faktiskt få det, en frisk, fin, bedårande liten dotter. Mitt hjärta svämmar över när jag tittar på henne, av tacksamhet och av ren lycka...
Ljuvligt att läsa om ditt balsam, din lilla prinsessa! Vi är så glada för er skull. Skönt att få vara glada nu äntligen, då vi varit så ledsna för er skull så länge. Detta lilla livet är det bästa som kunde ändå er nu! Inte för att vi på något sätt i världen slutat lida med er över förlusten av Wilmer men det är en skön känsla som finns i mig nu när jag vet att du oxå njuter av en bebis<3 . Stor Kramiz till er från oss
SvaraRaderaSå glad för er skull, att få känna lycka efter allt som varit och fortfarande är jobbigt, härligt att läsa.
SvaraRaderaKram...
...och Elliott...som varit och är så stark och trygg...och stolt.
SvaraRaderaÄr glad att du känner sådan lycka <3