torsdag 7 juni 2012

Glädje och sorg...

Idag har det varit en ganska tung dag, en dag full av saknad och av en ångest som inte velat släppa taget. Jag tittar på min lilla, fina bebis och känner hur tårarna kommer. Tårar av så oändligt mycket glädje, blandat med otroligt mycket sorg. En kombination som tar luften ur mig och som gör att jag gråter så jag har svårt att sluta. Wilmer är en lika självklar del av familjen som Philippa redan är, visst är det märkligt hur fort det går att anpassa sig? Ena dagen är hon i min mage och en dag senare är hon ute och så självklart en del av oss! Det är mycket, mycket svårare på andra hållet, att bli tvingad att anpassa sig till att vi är en liten person mindre i familjen. Det är inte lika enkelt, inte lika självklart, men vi anpassar oss. Vi måste ju.



Lycka och stolthet...


1 kommentar:

  1. Anpassa dig.....hm..det är något vi gör vare sig vi vill eller inte. Vi gör det livet ut. Antingen gör man det lätt, och smidigt eller så är anpassningar något jobbigt. Detta ert öde med förlusten av Wilmer är oxå något som ni måste anpassa er efter. Såklart jobbig anpasselse men likaväl påtvingad. Jag kan inte ens i min vildaste fantasi tänka mig vilket helvetet ni gått igenom och fortfarande gör. Men mycket måste väl ha ändrats nu när Philippa kommit? Nu har hon kommit till er, inte istället för Wilmer men likaväl är hon hos er medan han leker någonannanstans. Detta blir som du skriver en ny anpasselse men den måste väl vara mindre ångestfull? Fokus på bebis och alla vad det innebär måste ju göra så det blir mindre tid över för jobbigt tankar samtidigt som nya kärleksfulla känslor väller fram. Det är iallafall vad jag önskar er. Mycket kärlek och bebismys. Det är så gott för själen och hjärtat. Kram till er alla.

    SvaraRadera