Jag vill gärna leva lite mer så, lite mer nöjd. Jag har förlorat så mycket, jag har tappat fotfästet totalt och jag har upplevt en mardröm, men jag lever fortfarande, trots allt. Jag lever, ibland har det varit mot min vilja, men jag finns här och jag har så mycket kvar som gör att jag faktiskt kan känna mig lite mera nöjd. Jag har en fantastisk familj, barn och bonusbarn, jag har en man som jag skulle göra vadsomhelst för och jag har en nyfödd, underbar liten dotter, en gåva och en välsignelse som jag aldrig trodde jag skulle få uppleva igen. Jag borde vara mer nöjd.
Det är inte länge sedan ni förlorade det finaste ni hade.... det är fortfarande ett öppet sår - måste få vara det. Med tiden kommer en sårskorpa att bildas. Precis som verkliga ruvor rivs de ibland upp, börjar blöda och gör jätteont, men låt dem göra det - det är inte farligt - det läker igen. Till sist bli det kvar ett litet ärr, ett ärr som är en påminelse om det hemska ni varit med om. Ett ärr som du kanske till och med kan le åt när du tittar på det. Personen som gjorde ärret var ju den finaste och det har ju trots allt kommit så mycket gott ur det. När du och I blir "gamla och grå" och sitter och pratar om hur era liv varit är jag säker att du kan säga att du är nöjd, samtidigt som du smeker ditt fina lilla ärr och ler.
SvaraRaderaTusen kramar till dig och dina fina familj!
Så klokt och så svårt. Även om det borde vara den enklaste sak att glädjas över vad man har så fastnar man oftast i tankarna om vad man vill ha, iaf jag.
SvaraRaderaJag tycker du nej NI Ina är fantastiska som har valt glädjens väg istället för den svarta sorgens tunga väg. Ni har valt att fortsätta leva, vilja leva trots att ni förlorade en helt fantastisk liten gosse.
Jag tvivlar inte ett enda dugg på att (som ovan också skrivs) ni kommer titta tillbaka på ert liv på ålderns höst och vara nöjda med det liv som ni har skapat till er familj. Willehjärtat kommer alltid vara saknad men så länge man minns en person så lever han vidare - Wille kommer därför att bli äldre än er och era barnbarn för Wille glöms inte bort, genom era berättelser om honom och genom denna blogg. Du har förevigat Willes minne.
Kram och kärlek
Ibland känner man sig mer nöjd med livet och tillvaron än andra dagar. Helt naturligt och inget konstigt alls. ;-) Mina egna tankar går lätt igång om jag läst något som berört mig , såklart. Ingen kan gå livet igenom med ett stort äkta leende och känna äkta sann glädje rakt igenom. ..det är iallafall vad jag tror. Men att vara nöjd är ett stort övergripande begrepp. Hur nöjd på en skala? Man måste få vara lite miss-nöjd då och då oxå!! Livet är upp och ner, ni har haft lång period med mkt ner men det gör ju oxå att du känner nyansen när det vänder. Er skala av nöjd ser kanske inte ut som 109 åringens. Nu tror jag att Lilla Philippa ser till att du hamnar högre upp på din skala än du varit under detta långa år som varit. Kramar
SvaraRadera