onsdag 11 juli 2012
Älskade Wilmer...
...du är saknad. Vi saknar dig, vi älskar dig och det kommer vi alltid att göra. Jag vet att du finns här, att du ser oss och framför allt din lillasyster, Philippa. Jag kan känna din närvaro så tydligt ibland, trots att du aldrig har varit här, i vårt nya hus. Du är här och du finns mitt ibland oss, jag tror att din lillasyster kan se dig och jag tror att hon alltid kommer att ha dig som sin skyddsängel. Vaka över henne och se till att hon alltid har det bra, snälla du..
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Tack till dig, och er fantastiska ängel, er Wilmer sprider vackert ljus och kärlek genom dina ord och insikter här på bloggen och varmt, varmt grattis till er lilla tös. Energikram!
SvaraRaderaHar suttit och sträckläst hela din blogg och jag känner att jag bara måste få skriva några ord till dig. Jag är så fascinerad över din inställning till allt som har hänt och hur du har valt att hantera det. Du väljer att inte bli bitter - det tror jag är avgörande för att klara av att leva vidare.
SvaraRaderaJag har inga egna barn så jag kan inte sätta mig in i den smärta som ni levt och lever i. Men jag har levt i flera år med både ångest och depression och jag hamnade i bitterhet över livet. Och det var först efter att jag insåg det och kunde lämna det bakom mig som jag kom vidare.
Även för mig har Gud varit en enorm trygghet. Så jag ber en bön för er nu i kväll och jag skickar en stor, varm kram till dig och de dina. Ta emot den om du vill och orkar.
Kram!