En tanke som jag delat med mig av tidigare är den om Philippas existens om Wilmer fortfarande varit i livet. Om Wilmer levt så hade Philippa inte funnits, så är det bara. Och självklart krockar de tankarna väldigt mycket, jag vill ju ha dem båda! Nu behöver jag ju aldrig välja, men i en perfekt värld hade jag haft dem båda två. Det är en märklig tanke, en som min fina vän L kallar en "icke-tanke." Hon säger till mig att jag kan inte tänka så, för det är inget alternativ, det är en tanke som inte ska eller behöver tänkas.
Men ändå så tänker jag tanken ibland. Och det känns konstigt, fel och märkligt. För jag vill ha allt, jag vill ha Elliott, Wilmer och Philippa, jag vill ha alla mina tre barn här hos mig, levande, skrattande och busiga.
Nu är det inte så och det kommer inte att bli så. Men jag har en underbar son och en fantastisk dotter här hos mig, och jag har en älskad och saknad ängel, som finns i mitt hjärta alltid...
Vilka härliga bilder. Förstår din icke-tanke... Kram Katrin
SvaraRaderaHerregud vilket underbart leende hon har. Philippigt =)
SvaraRaderaTycker att du ska tillåta dig att frossa i din tanke, som faktiskt finns, så mycket och så länge den poppar upp. Tids nog kommer du att känna tanken "med ryggmärgen"... längst in i själen utan att det känns konstigt...
SvaraRadera