onsdag 17 oktober 2012

Tacksam

Det är tag sedan jag skrev på bloggen nu, det har inte funnits någon lust eller inspiration. Men det har vänt lite och de senaste dagarna så känner jag hur jag varje kväll kan sätta mig ner och känna att jag faktiskt är glad att jag valde livet, trots att det vore tusen gånger enklare för mig att välja den andra vägen. Jag är glad och jag är tacksam. Att vara där jag är, med allt jag har gör mig så lycklig jag kan vara just nu. Jag tänker självklart på familj och vänner, men framför allt på lilla Philippa som faktiskt kom till oss trots allt. Jag har funderat över vad en vän och jag pratade om häromdan, om vilket under det är att min kropp kunde bli gravid och vilket fantastiskt mirakel att kroppen behöll och bar detta lilla liv i 9 månader. Trots den enorma sorg som jag arbetade mig igenom så valde min kropp ändå att fungera, att skapa och ge oss vår dotter. Så fantastiskt ändå, att det fungerade. För det är jag tacksam, varje sekund. Många gånger varje dag tittar jag på lilla P och det bara slår mig vilken tur vi haft. Vi förlorade något av det dyrbaraste vi hade, men vi fick även något underbart, en gåva som lades i våra armar, ett livets mirakel. För det är jag tacksam, varenda dag..


3 kommentarer:

  1. Jag hittade hit via Sophies blogg och jag beklagar verkligen ur djupet av mitt hjärta det som hänt er familj. Ville kika in och tala om för dig att jag tycker det är jättefint av dig att du sträcker ut en hand till henne. Jag tror att det är precis vad som behövs, att prata med någon som VET. Hoppas ni får kontakt och att ni kan ge varandra styrka att kämpa på. Många kramar till dig och din fina familj.

    SvaraRadera
  2. Jag hittade också hit via Sophies blogg. Har berörts oerhört mkt av det fruktansvärda som drabbade deras familj. Läser hennes blogg, tänker på lille Tristan och gråter. Känner dem inte men har själv två barn, en pojke på snart tre år och en på snart tre månader och bara tanken på att något skulle hända dem får mig att må illa. Jag beklagar av djupet av mitt hjärta er förlust. Kunde inte sluta läsa igår och inte sluta gråta. Du skriver så fint och ärligt, precis som Sophie. Ni beskriver er sorg på ett kusligt liknande sätt. Jag hoppas verkligen ni kommer i kontakt med varandra och kan stötta varandra i er sorg som ingen kan förstå som inte själv drabbats. Så glad för er att ni fått lilla Philippa, ni verkar vara en sådan fin familj, önskar er all lycka och styrka.. Önskar att livet inte vore så grymt, så orättvist...kramar till er/Caroline

    SvaraRadera
  3. Finaste Ina,
    Ni är fantastiska och starka. Jag vet att du inte gillar att höra att du är stark men att våga visa sig svag och att blotta sig som du gör är att vara stark, enligt mig.
    Jag läste lite ur Sophies blogg och mitt hjärta blödde.
    Jag läser ibland en annan blogg som också får mitt hjärta att blöda http://www.vardagmedsahrapi.blogspot.se
    Det är alldeles för många föräldrar som lider för att barnen har blivit änglar.

    Kram och kärlek

    SvaraRadera