måndag 26 december 2011

Favoriter

Nu närmar sig julen sitt slut och för mig är det med blandade känslor. Det är en väldigt mysig högtid och jag spenderade den med min underbara familj, som ger mig så mycket. Som jag skrivit tidigare så är det med dem jag känner att jag verkligen kan vara mig själv, skratta och gråta om vartannat och känna att det är helt ok.
Det är tråkigt att dessa härliga dagar snart är slut, samtidigt är det en viss lättnad. Även om min sorg efter Wilmer är konstant så blir tomrummet större vid dessa tillfällen, det blir så påtagligt att vi fattas en liten, glad, underbar människa.
Om tre veckor flyttar vi till vårt nya hus, och med oss tar vi allt det fina, alla minnen som gör att vi kan le och skratta tillsammans, och aldrig mer ska jag behöva cykla eller köra förbi stället där min son dog. Det ska bli en enorm lättnad, och dessa tre veckor känns som en evighet!




Min svägerska gör alltid så fina kollage, och i morse fick även jag kläm på det! Här är några, men bara några, av alla mina favoritbilder.. Fler kommer!

3 kommentarer:

  1. Vad skönt att ha något att se fram mot och något som håller en sysselsatt och igång - ett nytt hus! :) Det är en slags terapi det också och det gör gott för själen och bearbetning av känslor som kommer och går. Och med er har ni ju en alldeles egen liten skyddsängel, lille Wilmer, som alltid kommer finnas där ni finns. 2012 låter som ett roligt år för er och jag hoppas att ni bara kommer få må bättre och bättre <3

    Kram och gott nytt år till er!

    SvaraRadera
  2. Så kul att ni snart ska flytta in. Så otroligt skönt för er att ni ska slippa se den platsen där du fann Wille. Men framförallt så otroligt skönt att du har din familj!
    Jättefint kollage!
    Kram & kärlek

    SvaraRadera
  3. Du träffar mitt i prick. Sorgen är konstant, men tomheten blir så mycket mer märkbar vid högtider. Jag kan bara instämma. Sorgen är något man blir tvungen att lära sig att leva med. Där du befinner dig nu är den (antar jag) så mycket mer närvarande än där jag befinner mig. Jag har fått lite mer distans med åren. Även om fem år inte är en eon av tid. Jag blir påmind varje dag om olycksplatsen. Men vi har valt att bo kvar. Vi har haft så mycket glädje tillsammans med henne i det här huset och hon har gjort sådana avtryck överallt här. Jag skulle inte stå ut med att någon annan familj flyttade in och 'tog över' hennes space. Men jag har full förståelse för att ni flyttar. Det var vår första tanke också. Det låter som ni ändå har haft en ok jul och det glädjer mig.

    SvaraRadera