Morgonljus..

Trots att mina fötter ser ut som ballonger och att fogarna värker så jag knappt kan gå, trots att sömnen är obefintlig och sorgen stor så kände jag ändå en strimma ljus och hopp i morse.
Elliott vaknade vid 07.30, så vi gick upp. Ca 10 meter från köksfönstret stod två rådjur och åt, inget konstigt med det men väldigt fridfullt och fint. Ca en halv meter från det ena rådjuret står ett fint äppelträd som vi fick av goda vänner på Wilmers 2-årsdag, det har tagit fart ordentligt och jag har hoppats och hållit tummarna att rådjuren ska låta det vara ifred och de rör faktiskt inte det, inte än iallafall!
De äter runtom, de är jättenära, men de rör inte trädet. Tramsig tanke kanske men för mig är det symboliskt. Det trädet kommer att växa och bli stort, det kommer att bära massor av frukt och det kommer att stå kvar länge, lika länge som vår kärlek till vår lille Wilmer består, ända tills vi får träffa honom igen...