Solljus i maj..

Dagarna rinner förbi, jag blir tjockare, sparkarna intensivare, träden grönare och allting blir vackrare. Det enda som inte förändras är min sorg. Gråten är nära alltid, saknaden eften en liten glädjespridare är intensiv och jag kan inte förstå hur det går till, hur vi kan fortsätta leva?
Jag ser fram emot sommaren och vad den innebär för oss, men glädjen, den sanna riktiga glädjen saknas och just nu undrar jag om den kommer tillbaka nånsin. Jag kan absolut skratta, le och känna värmen från andra och värmen till andra, men den genuina glädjen är borta. Jag hoppas att ett litet efterlängtat knyte kan ge mig glädjen tillbaka, iallafall en del av den....

Solen är intensiv och värmande och jag hoppas och vill att den ska värma mig och hela min familj så att vi kan få känna riktig glädje och lycka igen...

.