Ljusare dagar..?

Jag är inne i en period då det är otroligt svårt att hitta ljuset. Saknaden är så svår och längtan efter min lille kille överstiger det mesta..
Vissa dagar är naturligtvis lättare än andra, men det är tungt, otroligt tungt. Att se pojkar i Wilmers ålder gör ont i hela hjärtat, samtidigt som jag kan le åt dessa fina, nyfikna 3-åringar.
Varför fick inte min son, min lille pojke uppleva livet? Varför fick inte han leva och upptäcka allt fint, allt vackert och underbart som finns runt omkring? Varför fick inte min Wilmer vara kvar och uppleva en härlig barndom, en trotsig tonårsperiod och en förhoppningsvis lycklig vuxentid, med en fin fru och goa barn? Varför inte?

Jag vet att jag aldrig får svar. Men jag sörjer honom så djupt och jag saknar honom mer än jag någonsin kan sätta ord på...
I sorgen är jag så otroligt ensam, och det finns ingen tröst, inga ord som lindrar. Många gånger undrar jag om jag verkligen orkar leva hela mitt liv utan min lille gosse..