Vissa dagar är livskraften svag, men oftast är den stark, så stark att jag fortsätter trots allt. Jag fortsätter gå upp på morgonen och när jag lägger mig på kvällen så kan jag summera min dag och känna att det varit helt okej.
Märkligt egentligen, det där med livskraften. Att den kan vara så stark att man när man varit med om det värsta ändå kan känna viljan att leva. Viljan att fortsätta och att kämpa för att få ett såpass bra liv som möjligt. Jag vet att alla inte har den, jag vet att det finns de som ger upp och som väljer den andra vägen, men jag kommer aldrig att göra det. Aldrig.
Viljan att leva och längtan efter livsglädje finns där. Jag är så tacksam för det, att viljan finns där. Ibland inbillar jag mig att det är min Wilmer som hjälper mig att orka vidare..
Så fantastiskt att läsa dina ord...
SvaraRadera