onsdag 26 december 2012

Barnslig sorg..

Jag vet att jag skrivit om det förr, men jag önskar ibland att jag kunde tänka och sörja mer som ett barn. Så ärligt, rakt och logiskt. Vi var hos Elliotts och Wilmers fd dagmamma och fikade innan jul, och hon berättade att två av hennes dagbarn (tvillingflickor som även gick där tillsammans med Elliott och Wille) hade frågat samma dag vi skulle komma om Wilmer var i himlen. Lena svarade att det var han, då hade flickorna sagt att de hoppades att det fanns overaller i himlen och att Wilmer hade en, eftersom det var vinter och kallt, så han inte frös..
Jag älskar barn och deras tänk.
Elliott sa i förrgår att han längtade efter att komma till himlen och träffa Wilmer, för han saknade honom. Han sa inte det på ett ledsamt, sorgset vis utan med förväntan i sin lilla glada barnröst.
Jag älskar barn och deras tänk, och jag önskar jag kunde vara mer självklar, logisk och bekymmersfri, precis som ett barn..




1 kommentar:

  1. Ja tänk vad skönt det hade varit, inga konstigheter..De sörjer säkert lika mkt, bara annorlunda. Önskar att ingen människa hade behövt uppleva det ni gjort/gör. Tänker på er och på andra som inte får krama sina små god natt. Kramar mina två pojkar extra hårt.. Vill bara ta upp dem o hålla dem hårt. Du skriver fint, gripande. Kan aldrig förstå hur det känns, men kärleken till sina barn förstår jag och det gör ont att tänka på den smärta ni tvingas genomlida. Kramar och styrka till er/ Caroline W

    SvaraRadera