Jag har alltid tyckt mycket om att fira jul. Under min uppväxt handlade julen om att vara tillsammans, umgås och ha tid för familjen. I vuxen ålder försöker jag ge mina barn detsamma, samma glädje, förväntan och lugn. Fortfarande är det en mysig period på året, julen. Dessa dagar då jag är tillsammans med dem som betyder så mycket, de jag älskar mest. Denna julen är inget undantag. Gårdagen spenderades i Tjuvaröd, hos oss, och den var väldigt fin. Vi åt och drack gott, tomten kom, barnen var glada, bebisarna lugna, vi dansade kring granen, sjöng julsånger och läste julevangeliet. En fin dag.
Men det saknades en liten prins, en liten tomtenisse. Och han kommer alltid att saknas. Trots att jag omgav mig med de jag älskar, trots att allt var som det "ska" vara på julafton, så är min själ bara halv...
Saknaden är så påtaglig, jag har ont i hjärtat så jag kan känna det i varje andetag. Han fattas mig.
Jag kan inte ens föreställa mig hur ni kämpar. Men jag vet hur det är att älska, och att få sakna den man älskar - måste vara det värsta som finns. All min kärlek till er!
SvaraRaderaSaknaden måste vara fruktansvärd, kan inte ens föreställa mig men gråter när jag läser dina ord. En jul utan någon av mina två prinsar är för overklig för att ens kunna tänka på det. Tycker som du att julen är en mysig högtid där det handlar om att umgås med nära o kära. Hoppas ni får fina dagar trots allt, kram Caroline
SvaraRadera