Tid

Konstigt begrepp, det där med tid.. Ibland susar den förbi och går mycket fortare än vad man vill och ibland står tiden still, är långsam och nästan outhärdlig.

Idag blir vår fina lilla Philippa 7 månader. Ingenting rent tidsmässigt, 7 ynkliga månader, men en evighet i en bebis värld... I 7 månader har hon gjort våra dagar lättare, mindre ångestfyllda och gett oss skratt och leenden. Jag undrar ibland om jag ska få ha kvar henne länge till, eller om jag kommer att förlora henne, som jag gjorde med Wilmer. En fruktansvärd tanke, men den finns där..

Hon är så älskad, det är alla mina barn. Jag pussar, kramar och bär, får inte nog av henne. Inte ens kl 03.00 när hennes "vargtimme" sätter in, tycker jag det är jobbigt. Jag har hela tiden i bakhuvudet att jag kan förlora henne närsomhelst och då tänker jag njuta av henne så länge och så mycket jag kan. Min dotter, min flicka. Vår lilla skorpa, flisa, lilloppa, smeknamnen är många och kärleksfulla. 

Jag ber en tyst bön om att få ha henne hos mig alltid, och hoppas att någon hör mig...