måndag 3 december 2012

Glädje

Att förlora ett barn måste vara den största sorgen, iallafall i min värld. Att vänta barn och att få barn måste å andra sidan vara den absolut största glädjen.
Tidigare sa jag ofta till min man att mina pojkar är det finaste jag gjort och beslutet att försöka bli gravid igen efter Wilmers död är det starkaste och bästa beslut vi tagit. Sen kom hon, vår prinsessa. Vår efterlängtade, underbara flicka som ger oss tårar av glädje efter så oändligt många tårar av sorg..
Ingen ersättning, ingen varken kan eller ska ersätta vår Wilmer, men hon fyller en del av tomrummet efter honom och hon ger oss så mycket kraft och livsglädje. Att älska känns, och mina barn älskar jag så jag känner det i hela kroppen..





1 kommentar: