söndag 23 oktober 2011

Tomt

Vissa dagar är det nästan tomt på ord, känslorna tar över och tar helt musten ur mig. Inatt har det varit fruktansvärt, ångesten har haft mig i ett stadigt grepp hela natten och hur jag än försöker vända tankarna så går det inte...


Någonstans inom oss är vi alltid tillsammans...

3 kommentarer:

  1. Så fina bilder!!
    Styrkekramar från Lisa i Helsingborg

    SvaraRadera
  2. Tänker på dig/er varje dag! All kärlek <3

    SvaraRadera
  3. Kan det vara så att hjärnan, hjärtat och din själ börjar ta in och förstå den hemska faktan, att Wilmer är borta för alltid? Att veta och genomleva varje dag med denna faktan sedan det hände förstår jag är att ta in det hemska som hänt. Men att detta är för alltid? Han kommer aldrig tillbaka! Det är inte konstigt om detta är lite för mäktigt för att kunna tas in på så kort tid. Kanske är det den insikten som börjar fastna och etablera sig som ett hemskt virus? Kanske är det därför som du mår stundtals sämre, att ångesten slår på som aldig förr.. jag vet inte, kan bara tänka mig att det måste ta enormt mycket på krafterna att återhämta sig behjälpligt, och att sedan kunna få sova i lugn och ro...inte konstigt om du inte får ro någon natt och att du inte finner ord!
    Tänker på dig och önskar er allt gott som möjligen finns just nu. Fokus på ert bygge är nog perfekt för er. Många många styrkekramar till er, Linda

    SvaraRadera