Att få vara som man är...

Jag är inte på topp varje dag, det är totalt omöjligt. Det går inte att alltid le, vara glad och försöka vara stark, det går inte. Jag har mina dippar, djupa sådana ibland, även om jag inte alltid visar det utåt. Men dipparna och dalarna har blivit en del av mig, precis som att leva med smärtan och saknaden. Det är något jag måste, något som jag inte blir av med.

Sanningen slår fortfarande hårt, den får mig att tappa andan varje dag och ofta på natten. Men jag lever, kämpar på och gör mitt bästa. Och det är sådan jag är nu, sådan jag måste vara. En del av mig är helt förändrad medan en del av mig är som jag var innan. Men jag är som jag är, det går inte att låtsas och att vara något oäkta. Take it or leave it.