måndag 17 oktober 2011

Sorg

Jag tänker ofta på ordet sorg och vad det innebär. Innan Wilmer försvann hade jag upplevt sorg, men på en helt annan nivå än idag. Min farmor och farfar, min mormor och morfar, min mans farmor, mm, sorgen när alla dessa gick bort, men detta var gamla människor och döden är så mycket mer naturlig då. Jag har varit ledsen varje gång, men det har varit en sorg som lättat ganska snabbt just för att det är livets gång. Man föds, lever, blir gammal, dör.
Men inte Wilmer. Han föddes, fick leva pyttelite, och dog, alldeles, alldeles för liten och för ung. Det är så onaturligt, en mamma ska inte begrava sitt barn, det är fel. Han skulle ju få växa upp, skaffa familj, njuta av livet, uppleva glädje och sorg och begrava mig när jag blev gammal och dog. Inte tvärtom.

Det svåra är att acceptera att det som har hänt faktiskt har hänt. Att leva med det och att inse att jag vaknar inte och upptäcker att det är en mardröm. Tyvärr. Det är sant, och hur ont det än gör så måste jag leva med det om jag ska leva vidare. Och det har jag ju tänkt mig..
Jag hittade en liten text i en bok jag fått av en väninna:

"Jag är glad för att jag lever. Jag är glad för att jag finns och för att du har funnits.
Jag är glad för allt vi fick dela och för det liv vi fick leva..."


2 kommentarer:

  1. Man ska inte behöva acceptera det! Men ändå måste ni ju det. . Hemskt med oåterkallerliga händelser. Det mesta går ju oftast att fixa vill. . Men inte detta!! Finns inga ord som räcker idag heller.
    Styrkekram Linda

    SvaraRadera
  2. Acceptans innebär ju inte att "gilla läget"...Acceptans innebär att välja att se, ha och stå ut med både den inre och den yttre verkligheten utan att fly, undvika, förvränga eller döma den, och att sedan handla utifrån denna verklighet effektivt och i riktning mot sina värderingar och mål. Det är att se stunden och verkligheten som den är och samtidigt göra det som leder mot ens önskningar och mål.
    Acceptans betyder INTE att man automatiskt tycker att något nödvändigtvis är bra, rätt, riktigt, rättvist, vackert etc. Bara att se verkligheten som den är, utan skygglappar och utan värderingar och frigöra sig från tankar om hur det borde eller måste vara. Därmed inte sagt att det är lätt. Om du orkar, läs mer om acceptans i Att leva ett liv inte vinna ett krig av Anna Kåver. Kram

    SvaraRadera