söndag 19 februari 2012

I en perfekt värld...

...så hade allting nästan varit som det är just nu, jag hade levt med min man som är mitt livs kärlek, jag hade omgett mig med min fantastiska familj och våra fina vänner, jag hade bott i mitt drömhus, precis som jag gör, jag hade jobbat med det jag gör och trivs så bra med, men i en perfekt värld hade Wilmer funnits kvar här hos oss. Allting, utom tomheten, är som det ska vara, jag är så tacksam och nöjd över allting runt mig.
Men i en perfekt värld hade jag kunnat pussa och krama min Wille godnatt, sucka över att han vaknar på natten, skratta åt hans dans när jag spelar E-type, njuta av hela hans uppenbarelse, av hans skratt, hans goa, våta pussar och få lyfta upp honom när han sträcker sina armar mot mig för att jag ska ta upp honom i min famn.
Men världen är inte perfekt. Tyvärr.



6 kommentarer:

  1. Om världen vore perfekt så hade vi aldrig fått veta hur t ex lycka känns och allt hade vi tagit för givet... och det sistnämnda har du och Wilmer lärt oss att vi inte ska göra <3 och det tackar vi för... Morgondagen är alltid värdefull...

    SvaraRadera
  2. A a a det är så sorgligt! Ord finns inte. . .
    Stor kram

    SvaraRadera
  3. Fina Ina, om du bara visste hur mycket jag har påverkats och förändrats av er fruktansvärda förlust av go'e lille Wille. Jag säger som Theres, hade det inte varit för er förlust hade vi inte vetat hur lycka känns för då hade vi tagit den för givet.
    Inget jag gör eller säger kan få Wille tillbaka till er men jag lära mig att lyckan inte alltid är alla given eller för evig och därför sprida så mycket glädje och lycka jag kan runt omkring mig medan jag förmånen att vandra på våran jord.
    Jag önskar att din värld hade varit perfekt!
    Kram & kärlek

    SvaraRadera
  4. <3 önskar att fina Wille var kvar hos er.

    SvaraRadera
  5. Så fin liten skrutt:önskar han fått va kvar med er rent fysiskt!!!!
    Livet är så svårt o förstå o de är inte ens lönt man försöker för de blir en övermäktigt o man fattar inget ändå..!!!
    Glädjer mig att ni har ett mirakel till på väg!!!Kramar Monica

    SvaraRadera
  6. Hej. Jag har följt dig sedan förra sommaren, då min dotter hade fått tips.
    Min älskade dotter Charlotte 24 år dog den 3 febr 2012(hennes döde pappas dödsdag 1995) och begravs den 24 februari.(pappans namnsdag , valdes utan vi sett vilken dag det var.) Hon fick cancer i 6:e klass som inte gick att bota.
    Du skriver så otroligt fint och jag har läst ända från i våras. Jag sörjer med dig och gläds med dig.
    Jag läste flera bloggar med sjuka barn och personer. Kanske förberede jag mig???
    Kram. Jag följer dig...Gunvor.

    SvaraRadera