Men sedan krossades allt och verkligheten blev helt annorlunda. I mitt huvud har vi fortfarande två fina barn, men jag har bara ett barn i livet, vilket såklart inte är så "bara" med tanke på att få barn är ett privilegium.
Men jag hade ju levt i den verklighet som jag ville ha, jag hade haft turen att få det jag önskade, men det förändrades så snabbt och så brutalt. Och nu har vi den enorma turen, lyckan och förmånen att (om allt går bra) få välkomna ännu ett litet liv, en underbar liten bebis som kommer att hjälpa oss att gå vidare mot en ljus framtid, som kommer att svetsa oss samman och som kommer att ge oss en mening.
Ändå går mina tankar och funderingar runt, runt i mitt huvud. Hade Wilmer funnits så hade detta lilla livet inte sparkat i min mage just nu och det känns så konstigt. Jag älskar min lilla "inneboende" redan, men får jag göra det, är det verkligen okej? Ibland känns det som att om jag älskar detta barnet så sviker jag Wilmer, märkligt, men så känns det. Samtidigt är det försent, jag är redan hopplöst förälskad... Och känslorna för Wilmer är precis lika starka som de alltid varit, så förnufter säger att det går, men mina tankar drar åt ett annat håll... Svåra frågor, frågor och tankar som det inte finns självklara svar på utan som jag måste reda ut själv.
En sak är säker, oavsett hur många barn jag får så kommer kärleken till min Wille att bestå, alltid, så länge jag andas. Och även därefter, eftersom jag är så fast övertygad om att vi kommer att ses igen. Min fina lille pojke...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaFina du! Du andas kärlek rakt igenom <3 ! Om inte. . .om inte. . Min pappa brukar säga " Om inte om funnits så hade jävlen varit präst ". Kan läsa att du är tacksam över lill* bebisen, så klart. Ett mirakel till som ska komma till er! Jag tror att det lilla miraklet nog hade kommit till er via ett el annat sätt! Allt går inte att räkna ut och få balans i med en gång. Vad som komma skall blir något spännande och nytt. Wille är med fast inte fysiskt och det kommer inte att finnas lika mkt tid för dig att fundera över allt runt omkring Wille, och hur du ska gå vidare. Du kommer att lägga all härlig energi åt bebisen och få mångfald tillbaka! Ni kommer precis som du skriver att få en nytändning och skapa en ny form av familj. Ingen glömd men med en härlig liten människa till. Ingen som ni räknat med från början. Det är härligt att bli en till. Det vet du ju att jag vet! Du påverkade mig och nu blev du påverkad av Wille. Livet är märkligt, och vi kan bara följa med det! Största kramen
SvaraRaderaJag tror att Wilmer var med i planeringern av det fantastiska liv du nu bär på, kanske är han till och med en liten del av det. Han är stolt och glad över att han ska få bli storebror och kommer finnas med, på sitt sätt, och följa honom/henne och er andra under resten av era liv. Han är stolt över er, mamma och pappa, som är modiga, starka och vågar att se en framtid även efter det hemska som hänt, en ljus framtid med barnskratt och lek. Wilmer vill att ni ska ösa all den kärlek och alla de kramar och pussar som ni hade tänkt att ge till honom, på denna nya lilla varelse, faktiskt så kommer han att ta emot allt detta som sitt - lillebror/lillasyster får faktiskt dela med sig lite! :) Genom detta nya barn kommer ni att komma närmara Wilmer än ni hade gjort utan, han finns där i, och det kommer ni att känna.
SvaraRaderaJobbiga känslor som jag hör de som förlorat barn har...
SvaraRaderaSom du skriver så blir kärleken för Wille inte mindre för du älskar en till....
När jag låg på bb o hade fått trean så fick jag lite ångest o tänkte hur ska jag kunna älska en till o de kändes som jag svek dom andra två för en ny bebis..Hormoner hormor som dribblar i kroppen..Normalt har jag märkt för man har hört folk säga likadant..Nu hade jag bara ett rätt tidigt missfall men jag tänke´r lite lidant att hade den bebisen som vi skulle haft i september fått leva kvar i min mage så hade vi inte försökt få den som finns där nu o som snart ska födas....Nu levde ju inte de barn vi hade så jämförelsen går ju så klart inte att göra men liknade tankar finns i mitt huvud som du beskriver...
Älska du på för din kärlek verkar vara stor o de ena utesluter inte de andra....
Lycka till med Elliotts o Wilmers syskon!!!Kramar Monica
Det är klart att ni ses igen Wilmer vakar och väntar i sin himmel så länge <3
SvaraRadera