söndag 12 februari 2012

Att ha en Malin...

är inte alla förunnat, men jag har en. En fin, empatisk, omtänksam, barnkär och stark Malin. En Malin som har funnits i mitt liv sedan hon var 9 år och som jag räknar lite som min..
Malin är min bonusdotter, Elliotts och Wilmers halvsyster som de båda fullkomligt avgudar. Wilmer skrek alltid av glädje när Malin kom hem till oss, han nästan grät av lycka. Malin och Wilmer hade ett mycket speciellt band och jag tror att de har det fortfarande. Han tydde sig till Malin redan från början, var trygg med henne och hade full tillit till henne.
När Wilmer försvann så tror jag att Malin, näst efter mig och min man, tog det hårdast. Hon sörjde så djupt och jag vet att hon gör det fortfarande. Wilmer var hennes hjärtebarn, hennes lilla favorit och hennes prins. På begravningen, som jag helst vill kalla ceremoni, gick hon fram till Wilmers lilla vita kista, tog mikrofonen och berättade för alla samlade hur mycket han betydde för henne och hur mycket hon älskade honom.
Jag vet ingen annan artonåring som gjort det. Ingen. Hon spelade även en sång, som för alltid kommer vara etsad i mitt minne som Wilmers sång:

"Jag fick låna en ängel
Som spred sitt ljus i mitt liv
I varje andetag
Du togs bort från mig
Alldeles för tidigt
Jag fick låna en ängel
För en stund"

När sången spelades i kyrkan såg jag hur hon mimade texten medan tårarna rann utför hennes kinder. Mitt hjärta går sönder lite grand varje gång jag tänker på den stunden..

Självklart har Malin och jag våra duster, självklart har hon, precis som jag, sina brister men alla fina egenskaper som hon besitter gör henne till en mycket speciell person, som vann mitt hjärta första gången vi träffades. Jag har privilegiet att inte vara mamma utan jag "får lov" att bara vara en vän, en vän som ändå har lite att säga till om iallafall på hemmaplan. Vi har gjort, och gör fortfarande saker tillsammans, och jag vet att jag fått förtroenden som varken hennes mamma eller pappa fått, och det är en ära. Det finns ingen som kan få mig att skratta som Malin, och hennes förvirring ger oss många roliga stunder! Jag brukar säga att hon är en tredjedel min, och det känns faktiskt så.
Jag är stolt över att ha den finaste Malin i mitt liv! <3



1 kommentar:

  1. Tänk att jag kanske har mött min "Malin" också! För några månader sedan kom det in en 9-årig tjej i mitt liv, som en bonus, när jag träffade min kära Tobbe. Hoppas att vi får en lika fin relation som ni två har!
    Kram Kristina

    SvaraRadera