onsdag 15 februari 2012

Svart hål..

Vissa dagar, som idag, känns det som ett stort svart hål som jag bara faller rakt ner i och från den sekunden som jag slår upp ögonen på morgonen så känner jag hur jag inte har något fotfäste, hur min värld känns helt obetydlig och hur lite jag vill leva.
Men, precis som att någon därinne vet hur jag mår, så buffar det och sparkar i magen och sen vaknar Elliott, kommer upp till mig och vill mysa, vill känna på magen och hoppas på att få känna en spark, och då krymper liksom det stora svarta hålet ihop och ersätts av en känsla som är röd och intensiv.
Kärlek.



Till dej, Elliott....



2 kommentarer:

  1. Ja tänk så mycket glädje och tröst barnen ger! <3

    SvaraRadera
  2. Awa gott att läsa <3 sorgen får inte fäste på. samma sätt längre. Nu har du ett barn i varje element, i himlen, på jorden och i vatten! Låt värmen stiga och hämta ny energi och känn kärleksflödet komma till dig! Då kan du nog släppa sorgen lite lättarna, lite snabbare, när den försöker knocka ner dig.
    Stor kram

    SvaraRadera