fredag 15 juli 2011

13..

13 veckor har det gått idag, och det känns som 13 dagar, rent sorgemässigt. Mitt hål i hjärtat blir inte mindre, skorpan på såret slits av hela tiden och mina andetag är inte lättare...
Undrar hur länge det ska kännas såhär? Denna grymma, hårda saknaden som jag känner varje dag, varje timme och varje minut.. 13 veckor.. Det kunde lika gärna vara 13 timmar, det känns inte mindre för att tiden gått.
Självklart finns det ljusare stunder ibland, många fler nu än för 13 veckor sedan, men jag trillar tillbaka i mörkret väldigt, väldigt ofta. De ljusa stunderna finns varje dag, allt från ett fint sms till att tillbringa några timmar med en god vän eller med min familj, men fortfarande är mörkret större. En dag, ett andetag i taget, det är fortfarande så jag lever. En underbar sjuksköterska på akuten den hemska fredagen, hon sa till mig : "Du måste andas, för Elliotts skull måste du fortsätta andas.." Och det gör jag, jag andas för hans skull och för min familjs skull.
Ikväll var vi bjudna på en väldigt trevlig tillställning hos vänner som, under denna hemska period, visat oss en enorm omtänksamhet, men vi fick ringa idag och tacka nej, för det gick inte. Det är en svår känsla att förklara, men när kraften tar slut så tar den verkligen slut, och då orkar vi ingenting.
Denna vecka tog min kraft slut i onsdags, då vi var och såg ut typsnitt och text till gravstenen. När vi kom hem därifrån var det som om någon slog mig i huvudet, och jag blev så fruktansvärt trött, orkeslös och svag. I dessa stunder så kan jag inte göra någonting, hur mycket jag än vill. Det är fullkomligt omöjligt att få kroppen att göra något den inte orkar, och idag har det varit likadant. Inte för att jag inte vill, utan för att det inte går.
Jag tittar ut, ser sommaren och allt det vackra, men jag gläds inte. Jag önskar bara att dagarna går, fort, fort, fort... Så jag orkar vidare, snart.

7 kommentarer:

  1. Gud vad jag lider med dig, med er. Läser varje inlägg du skriver och eftersom det inte varit något sedan i onsdags så har jag förstått att det inte varit så bra. Önskar så att det snart känns i alla fall lite bättre. Att de ljusa stunderna blir fler, trots saknaden.
    styrkekramar till dig och din familj
    / Kajsa

    SvaraRadera
  2. Inte mycket vi "härute" kan göra, annat än sända styrkekramar.
    Sedan 3 år, lever jag med en man som förlorade sin hustru i cancer året innan vi träffades.
    I börjarn var fredagarna oerhört tuffa för honom.
    Det var den dag man sett fram emot hela veckan, så familjen skulle äta och dricka lite extra gott. Mysa. Förlusten blev alldeles extra påtaglig där på fredagseftermiddagarna, när han kom hem till ett tomt hus. Och fick laga middag åt sig själv.
    Nu miste ni ju er lille pojke just en fredag oxå.
    Jag vet inte, men kanske fredagarna blir lite extra jobbiga för er att ta er igenom? Omgivningens förväntningar inför helgen, och så förknippar ni kanske fredagen lite extra med den fruktansvärda tragedin.
    Känns ändå skönt att läsa att du andas lite, lite lättare idag - än för några veckor sedan.
    Ett litet steg på vägen. Och ändå så fantastiskt stort, med tanke på situationen du befinner dig i.
    Tror inte där finns mycket annat att göra, än att fortsätta som du gör. Dag för dag. Och att tillåta sig att falla, när det blir för tungt.
    Du har familj och vänner som tar emot.
    Tänker på er.
    / Jessica i Hörby

    SvaraRadera
  3. Finaste Ina. <3
    Kram & kärlek

    SvaraRadera
  4. Skickar så många kramar som jag bara kan...
    Jag kan omöjligt veta hur svårt ni har det just nu, jag kan bara föreställa mig och bara det knäcker mig. Fortsätt att vara öppen för all kärlek som kommer från alla håll och kanter, inte minst från din familj, och livnär dig på den... för därigenom får du kraft och dina öppna sår kommer läka lite mer för varje dag som går.

    Kram

    SvaraRadera
  5. Jeg tenker på deg hver eneste dag og gråter når jeg leser hvor vondt du har og og hvor mye du savner din lille gutt. Ønsker deg styrke, håp og gode dager.

    Stor klem fra Monica, Norge

    SvaraRadera
  6. Smärtar o läsa dina ord.....vill bra sända varma tankar o kramar o säga att du är fantastisk o unik <3//Monica

    SvaraRadera
  7. ♥♥♥
    Tänkte extra mycket på er igår. Tände ljus för Wilmer.
    Styrke kramar Malin

    SvaraRadera