Jag har inte orkat titta på så mycket foto där Wilmer är med, men tanken på att göra någon slags bok med foto, texter och minnen känns bättre och bättre. Det har börjat ta lite form och nu behöver jag hjälp!
Ni som läser detta och har något minne av min Wille, stort eller litet, kan ni skriva ner det här i kommentarerna, eller maila mig? Jag kommer att skriva ner allting jag får in och använda det i boken, så jag blir jätteglad om ni därute vill hjälpa till att fylla Wilmerboken med glada, levande och underbara minnen. Stort eller smått, långt eller kort, spelar ingen roll, jag blir jätteglad över allt jag får in!
Skriv det i kommentarsfältet eller maila mig på studioharmoni@telia.com
Återigen, jag blir glad över varje litet ord om Wilmer som ni kan dela med er av, ni hjälper mig att skapa ett fint minne som alla i min närhet kan få glädje av och som gör att vi tillsammans kan minnas honom på ett härligt sätt.. <3<3
Vi tänker på er och er lille Wilmer varje kväll när jag läst vad du skrivit.... Att mista det som betyder allt och ändå fortsätter världen precis som vanligt.. Jag vet att jag flera gånger stannade upp och såg mig omkring och nästan ropade ut: men, vet ni inte vad som har hänt? Och livet går ju på något sätt vidare fast för alltid förändrat.. Och som du skrev, det är barnen och kärleken som är meningen med livet och som tvingar en till att orka.... En dag i taget... Vill berätta för dig om en fantastisk kvinna i USA som hjälpt oss, hon syr ljuvliga nallar av kläder, filtar, tyg... Hon gör detta gratis.... Vi skickade speciella plagg till henne och fick sedan hemskickat 15 helt underbara, totalt olika nallar som familjen fick välja av. Nallarna har många famnar som kramar dem.. Många kramar...
SvaraRaderaEftersom jag inte känner er och Wilmer så kan jag tyävrr inte bidra med något till boken men vilken fin idé! Så fantastiskt fint för er, och speciellt för storebror kanske, att ta fram i olika stunder tills den dag ni alla ses igen.
SvaraRaderaTänker på er varje dag och igår tände jag ett ljus för Wilmer i kyrkan.
All styrka till dig /Frida
Jag känner ju inte heller er el då Wille men de du beskrivit honom som o med är just en glad pigg äventyrslysten kille o han har ju verkligen glimten i ögat...o berörde alla i sin närhet me sin glädje o just pigga blick..När jag ser honom tänker jag på en piggelin:go o glad o lätt o älska!!!!Han var lik din man på bilderna du visade men han har ju dina fina bruna ögon..Elliott är liite mer lik pappa kan jag tycka....bilder säger mer änn tusen ord o bara bilderna på honom är som bildgodis o jag är säker på att boken kmr bli så fin o ett vackert minne framöver!!Lycka till!!Kramar Monica
SvaraRaderaFör mig är Wille den som dansade på Barnmusiken. Ja förutom den där gången när han var en liten liten skit som satt i sin mammas famn och lyckades kräka ner fina mamman flera gånger. Karin bara log och sa att det är en viss period i ens liv där man har mer nerkräkta kläder än rena. :)
SvaraRaderaKram & Kärlek