torsdag 28 juli 2011

Att gå vidare

Ibland får jag frågan om hur jag orkar gå vidare. Jag har inget svar på det, jag undrar väldigt ofta samma sak. Nånstans har jag nog en livsgnista, en låga som är för stark för att ta den enkla utvägen - att ta mitt liv för att få vara där Wilmer är. Det är den enkla utvägen för mig, men inte för min familj som jag isåfall lämnar kvar, och tanken på att Elliott ska förlora sin mamma också är fruktansvärd.
Nej, jag lever vidare. Hur och varför, det är saker jag inte är helt säker på, men jag lever. Just nu är jag inne i en enorm svacka, vill helst inte umgås med någon utom mina närmsta, orkar inte prata, skratta, orkar ingenting. Jag vill ingenting. Och ändå fungerar livet, hyfsat iallafall.
Saknaden är enorm och fruktansvärd. Det är ett tomt, svart hål och det finns ingen utväg, jag bara faller tills någon är där och fångar upp mig. Att man kan sakna en liten människa så oerhört, jag hade ingen aning.. Jag ville inte ta reda på det, har aldrig bett om att få veta hur det känns, men jag fick inget val, någon annan valde detta åt mig. Och jag står kvar här, saknar, längtar, gråter och har så ont i mitt hjärta och min själ. Han fattas mig så..

I hjärtat finns ett rum
som bara är för dig
Och var jag än tar plats
så finns du här hos mig

Jag hör din varma röst
som inspelad musik
jag lyssnar om igen
för den är helt unik

I mörker och i ljus
ditt ansikte jag ser
Ur minnet tar jag fram
de bilder där du ler

Men bland allt du är för mig
finns något svårt att bära
- min längtan efter dig
när jag inte har dig nära...




6 kommentarer:

  1. Du skriver så klokt, sorgligt och fint, någon gång i framtiden skulle det kunna bli en mycket tänkvärd och vacker bok

    SvaraRadera
  2. Dikten är sagolikt vacker. Och sorglig.
    Fortsätt andas Katarina..

    SvaraRadera
  3. Man har inget val,man slungas vidare vad som änn händer en....livet stannar inte upp o väntar..Kanske just därför man går vidare,man vet inte hur bara att man gjort de...
    Kep going!!Kramar Monica

    SvaraRadera
  4. Kramar i massor!!!

    SvaraRadera
  5. Hej Katarina. Jag skulle vilja tipsa dig om en medsyster som du har. Hon heter Sanna Nova Emilia. Om du googlar på hennes namn kommer du atr kunna läsa mycket som tangerar ditt liv just nu. Jag hoppas du kan finna tröst och näring... och kontakter med fler änglamammor.
    Kärlek och ljus,
    Karin

    SvaraRadera
  6. Bara fortsätt andas.....in...och sakta uuuuut... Du kommer aldrig att få svar som du kan acceptera! Helt enkelt för att det inte finns något så enkelt som ett svar på allt.
    Men du lever vidare och det är det som är din styrka nu....fortsätt att andas...!!!
    Styrkekramar från Linda & Perlan!

    SvaraRadera