Att välja glädje

Det finns en bok som heter "Att välja glädje", skriven av Kaj Pollack. Jag har haft boken i min bokhylla länge, säkert 2 år, men började läsa den för ca 1 år sedan och redan då tyckte jag att den var fantastisk. Jag har börjat läsa den igen, och efter det som hänt så får boken en ännu större betydelse.
I det stora hela så handlar den om att vi har, i hela vårt liv, möjlighet att välja, att göra olika val, och att de valen påverkar hur vi tänker och agerar.
Jag har bestämt mig för att välja glädjen. Jag skulle lika gärna, och väldigt lätt, kunna välja det andra, bitterheten och ilskan, men jag vill inte för det hade Wilmer adrig velat. Jag väljer glädjen även om det är supersvårt varje dag, men jag vill inte bara fortsätta att leva, jag vill leva ett liv som är fullt av glädje och lycka. Hålet i mitt hjärta och i min själ, känslan av att sakna en del av mig själv, den känslan kommer jag alltid att leva med. Men jag känner att jag är skyldig mig själv och Wilmer att iallafall försöka bli någolunda lycklig igen, även om livet aldrig mer blir detsamma. Mitt liv kommer aldrig mer att bli sig likt, det kommer aldrig att bli det livet jag valde för det livet hade jag innan Wilmer dog, men det betyder inte att det måste bli ett dåligt liv. Jag tänker göra allt jag kan för att resten av min tid här ska bli så bra som det går. Livet blir aldrig mer sig likt, men det betyder inte att det blir ett sämre liv.
Vi var och träffade vår kurator i Lund förra veckan, en man som är väldigt klok och en väldigt bra lyssnare. Han sa en bra sak. "Det finns inte en mening med allt som sker, men det kan komma en mening ur allt som sker." Så bra sagt! Jag kan inte, och kommer aldrig, att se en mening med att min Wilmer drunknade i grannens trädgårdsdamm. Bara att se det nerskrivet känns som en ond dröm. Men kanske om ett år eller två så kan jag se att det har kommit en mening ur att det hände, jag hoppas det. Han kan inte ha dött förgäves, det är omöjligt.

Jag försöker njuta av mitt liv, även om det fortfarande gör väldigt ont att andas. Varje sekund utan honom gör ont, och jag har fortfarande inte hittat något sätt att förhindra den smärtan. Just nu sitter jag på trädäcket och skriver, Elliott och Ingemar hoppar studsmatta och brasan brinner några meter från mig. En underbar sommarkväll, men det saknas något. Och det kommer det alltid att göra. Älskade, saknade ängel....

"Om dina ögon blir blanka och röda
Dina kinder blir våta
Om du känner smaken av något salt,
när dina tårar rinner

Kroppen känns som den ska gå sönder
Hjärtat att det ska brista
Tänk då på att du har ögon som kan gråta
och le av lycka
Dina ögon är din själs spegel

Du har kinder som tårarna kan få rinna fritt på
kinder någon kan få torka och smeka
Gråten som gör att kroppen gör ont
visar att du har en fin själ inom dig
Som lever och vill väl

När hjärtat vill brista
då känner du din själ,
kropp och ande

Du har ett hjärta
I hjärtat finns kärlek
I kärlek finns vi..."