söndag 24 juli 2011

Tragedier..

Det som har hänt i Norge de senaste dagarna har fått mig att må jättedåligt. Och nu menar jag inte att sätta mig själv och min egen sorg först, för just idag går de mesta av mina tankar till alla de anhöriga och deras fruktansvärda smärta. Att läsa artiklar i kvällspressen där det står att "170 föräldrar har mist ett barn", får mig att gråta, okontrollerat och hejdlöst. För jag vet hur det känns, jag vet hur det känns att mötas av beskedet "tyvärr, läkarna gjorde allt de kunde men det gick inte". Jag vet hur ont det gör, jag vet vilken smärta och vilket mörker de befinner sig i just nu, och ändå inte. Man kan inte jämföra sorg, men att en människa med berått mod skjutit ihjäl ens barn, det väcker ju ett hat även hos mig som inte har någon att skylla på. Min Wilmer råkade ut för en olycka, en fruktansvärd, ofattbar olycka, som ingen är skyldig till. (Om man bortser från mina enorma skuldkänslor som spökar allt som oftast...) Men nu har en enda människa orsakat ett lidande och en smärta som är ofattbar. Tänk att som förälder veta vem som tog ens barns liv, det är så mycket ilska och just nu, så mycket hat..
Det är så fruktansvärt, oerhört tragiskt, det är så mycket smärta och så ofattbart mycket lidande. Det finns inga ord, men vi tänder ljus här hemma lika mycket för Wilmer som för alla offer i Norge. Wilmer får många fina lekkompisar i himlen nu...
Jag vill så gärna tänka kärleksfullt, och jag har så mycket kärlek att skicka till alla föräldrar som just nu upplever sitt livs sorg. Om de bara visste hur mycket jag tänker på dem, hur mycket jag skulle vilja vara där och krama dem, hålla om dem, säga att jag förstår, att jag vet att det känns som att man bara faller handlöst, rakt ner i en avgrund utan slut, hur ont det gör att ta varje andetag.. Men det är inte lätt, kärlek är ett svårt ord just nu och det känns svårt att formulera sig på rätt sätt.
Älskade Wille, ta hand om alla de som kom till himlen nu. Hjälp dem så de kan visa sin mamma och pappa att de har det bra, precis som du har gjort och fortfarande gör för oss...
Jag skickar all min kärlek, all min omtanke till alla anhöriga och mina tårar rinner för deras skull. Varför..??? Dett ständiga varför. En dag får vi alla svaren, det är min fullkomliga övertygelse...






5 kommentarer:

  1. Så oerhört vackert och starkt inlägg Ina.
    Kram och kärlek

    SvaraRadera
  2. Kjære deg!
    Det er ufattelig det som har hendt her i Norge, hvordan kan et eneste menneske forårsake så mye lidelse? Jeg gråter for alle som har mistet noen og for de som har opplevd denne katastrofen. Du skal vite at jeg tenker så mye på deg og gråter for deg som har mistet din elskede Wilmer. Du er alltid i mine tanker.

    Stor klem fra Monica Norge

    SvaraRadera
  3. Vill dela med mej av en fin dikt jag hittade hos denna mamman:
    http://randycourtneytripproth.blogspot.com/2011/07/ill-need-pinky-swear.html


    I'll need a Pinky-swear
    As he lies in my lap
    And together we sway
    I rock him to sleep 
    And meanwhile I pray:

    "Dear God, I know you can see us
    And you're watching from above
    Filled with sadness for him, as we are,
    And equally in love.

    I've never once asked You "why?"
    Nor questioned if You were near. 
    But I do have one request tonight, 
    I pray that you will hear. 

    When it's time for You to call him home, 
    And my hope turns into despair,
    I will need more than a promise from You,
    I'll need a pinky-swear...

    That you will hold him close to Your chest,
    And say "I love you" all day long.
    That you will rock him 'til your knees get sore,
    And sing his favorite songs.

    Tell me that You'll keep him safe,
    So I will not be distressed.
    Tell me that he'll will get his wings
    And tell me he'll be blessed.

    Let me know he made it safely,
    Without a single blister or bleed,
    Let me know that you will do MY job,
    To fulfill his every need.

    I have to know that you will love him,
    Just as much, or more, than I do.
    And when he finally speaks a word,
    That You'll record it so I can hear, too.

    My buddy is going to need Your help,
    With so much yet to learn.
    Like using a spoon, writing his name,
    And having to wait his turn. 

    God, please be patient when he tries,
    For he's such a sweet and loving boy.
    Please give him every thing he wants,
    But make sure he shares his toys.

    These are things I'll miss out on,
    Like no Mommy should have to do. 
    So don't let one milestone go unnoticed,
    Please, I'm begging You.

    He likes Elmo's ducks, The Three little Pigs,
    Shoo Fly and Counting to Four.
    Big Green Tractor, Rise and Shine. 
    And when they stop, he'll tell you "more."

    He holds certain toys in certain hands, 
    And says yes with a big smile.
    Please spend some extra special time,
    And talk with him awhile.  

    It breaks my heart to have to think
    That he won't graduate from school. 
    Or go to prom, or have kids of his own,
    Or even break a single rule.

    Tell him for me- please don't forget,
    That I wanted him to stay. 
    That I tried and tried to ease his pain,
    But it was only YOU who knew the way.

    I know you have a choir of angels,
    Who play music while they fly.
    And if they need a drummer boy-
    Well, my Tripp, he's their guy!

    You've probably seen it for yourself,
    That he's one brave kid, indeed.
    But he'll be scared if You have to leave,
    So stay with him, I plead. 

    If he has to go to Heaven first,
    I'll make one promise back to You- 
    I'll miss him every second he's gone, 
    And spend the rest of my life trying to get there, too.

    I hope that's not too much to ask,
    And I trust You'll do your best. 
    To fill my spot, just temporary, 
    And answer my requests.

    Thank in advance, Dear God.
    Because I know You're a busy man. 
    I trust in You and in Your Will
    And know You have a plan."

    Words just simply can't express
    To my only son who just turned two-
    How very much my heart will ache
    If that rocking chair is without you.

    So dear sweet angel baby of mine, 
    If we ever have to say goodbye...
    I'll rock you in my heart forever, 
    Until we meet again in the sky. 


    Written by Mommy
    7/14/11

    SvaraRadera
  4. Hej

    Blev tipsad om din blogg då jag i ett inlägg uttryckte rädslan över att förlora min dotter som lever med en obotlig sjukdom. TACK!!! för att du delar med dig av dina tankar och känslor.

    Stor kram

    SvaraRadera
  5. Stor kram Ina <3/Monica

    SvaraRadera