söndag 5 juni 2011

En hyllning...

Att skriva här är en form av terapi för mig, varje gång jag skriver så gråter jag, får ur mig lite känslor och direkt efteråt känns det en aning bättre.
Nu tar jag och bloggen en paus eftersom jag ska på en liten utflykt måndag-onsdag, men jag återkommer så fort jag är hemma igen!

Detta inlägg vill jag göra som en liten hyllning till alla er som läser min blogg, som kommenterar, som skickar sms, som ringer, som kommer och hälsar på bara för att ge oss en kram, som tänker på oss och som finns där i tankar och handling! Ingen nämnd och verkligen INGEN glömd, jag kommer att minnas denna värme och medmänsklighet under resten av mitt liv och jag kommer att ha som mål att ge lika mycket kärlek som jag och min familj fått ta emot denna fruktansvärda period. Jag kan ur djupet av mitt hjärta inte beskriva hur tacksam jag är, eller hur glad jag är inför all värme som existerar därute...
Trots att jag egentligen inte vill nämna några namn, eftersom alla är lika mycket värda, så måste jag ändå ge en extra kram till min familj, mina föräldrar, mina syskon och deras respektive samt min mans bror och hans familj. Utan er hade jag inte varit här, förmodligen hade jag legat inlagd på psyket. Jag älskar er!

Wilmer har värmt oss idag och kommer att fortsätta med det, även molniga dagar. Hans leende och skratt glömmer vi aldrig nånsin, trots att saknaden är oändlig och drabbar oss med en sanslös kraft emellanåt, han finns alltid här. Alltid. Jag vet att man kan dö av sorg, men jag tänker inte göra det. Inte just nu iallafall, kanske om 45 år.. Sörja kommer jag alltid att göra, men jag kan le åt minnena och uppskatta de 19 månader jag fick ha denna underbare gosse. Månader jag aldrig vill vara utan, även om det betyder att jag skulle få gå igenom detta igen. Wilmer är, som en väninna skrev i ett sms, den finaste ängeln. Han fattas oss och det kommer han att göra tills den dagen då vi träffas igen. Tills dess ska vi försöka ta hand om varandra och det livet vi har, älska varandra och vara så lyckliga som möjligt.

9 kommentarer:

  1. Hoppas du/ni får en fin utflykt!!!!Fortsätter att tänka o be för er!!Många kramar Monica

    SvaraRadera
  2. Ha nu en riktigt trevlig tripp och skäm bort dig själv rejält!
    Varje gång jag tänder en ljuslykta så tänker jag på Wille!
    Kram och kärlek till er alla!

    SvaraRadera
  3. Läser din blogg varje dag, tänker på er varje dag! Vi känner dock inte varandra alls, men givetvis så berör detta mig så starkt iallafall!! Ni är helt fantastiska!
    Stor kram, Jennie

    SvaraRadera
  4. Känner precis som Jennie skriver och tänker på er varje dag. Hoppas ni har en fin utflykt så bra som ni bara kan. Bästa hälsningar och kramar till er från Malin

    SvaraRadera
  5. Kan bara hålla med dom två föregående talare,tänker ofta på er och varje dag som jag läser bloggen känner man så otroligt starkt för er. Hoppas ni får en fin utflykt och ett litet "andrum". Kram och kärlek till er!! /J

    SvaraRadera
  6. Önskar er fina utflyktsdagar, som kanske lättar er sorg något litet. Känner med er och läser din blogg. Kram till er!

    SvaraRadera
  7. Tack för att du delar med dig så öppet och varmt av din sorg och dina tankar. Läste din blogg för första gången i dag och tårarna bara rinner nerför kinderna. Jag tycker att du är fantastisk som lyckas ha så öppna armar, trots din stora sorg. Det är faktiskt en stor inspiration som jag kommer att bära med mig. Jag kommer att fortsätta läsa. Stor kram / C

    SvaraRadera
  8. Hoppas ni får en underbar utflykt. Det behövs ibland att komma bort lite från all vardag. Pyssla om varandra riktigt mycket.
    Styrkekramar / Mari

    SvaraRadera
  9. Var inte ledsen lilla mamma
    jag var tvungen att gå.
    Den dagen hände det och då
    mitt hjärta slutade slå.

    Älskade pappa
    mitt liv blev så kort.
    Ta hand om varandra
    när jag flyger bort.

    Jag vet att ni gråter
    och det finns ingen tröst.
    Men lyssna till ert hjärta
    och ni kan höra min röst.

    Jag finns inte bland er
    men jag finns ändå.
    Jag hör era böner
    och jag älskar er så.


    Tycker denna är så fin o ville "ge" den till dig/er ....Kramar Monica

    SvaraRadera