Omvärdering

Sedan den 15 april i år har mina värderingar förändrats radikalt. Saker som upptog mycket av min tid för två månader sedan är plötsligt så oerhört mycket mindre värda. Till exempel köpte jag ett par nya skor häromdagen och i normala fall hade jag varit hög på dem fortfarande (bokstavligt talat, nästan 10 cm klack..! :o ) men nu var det kul i ca 5 minuter... Jag funderar på inredning, färger och tapeter till nya huset, men det är inte lika roligt som det var innan. Bekymmer som "vad ska jag ha på mig, hur ska jag hinna allt, jag måste fixa det o det" är borta. Jag gör det jag orkar, det min kropp orkar och inte mer. Punkt liksom. Udden är borta i allt, i alla känslor utom i sorgen. Sorgen är stark, intensiv och med mig hela tiden, var jag än befinner mig.
Jag upplever att många runtomkring har gjort som jag och min familj, omvärderat i princip allting. Det viktigaste just nu är kärleken som vi fortfarande har och som vi delar med så många. Det är inte så viktigt hur vi ser ut och vad vi har på oss, eller vad vi väger eller inte väger, vad den eller den sa, och framför allt känner jag ett oerhört lugn och har satt mig över saker som kanske störde mig innan, typiska sandlådefasoner som "vem som var bjuden hit eller dit, varför var de där men inte de", osv. Jag tror alla känner igen sig nånstans i det, sådant man kunde fundera på hur mycket som helst tidigare, innan den 15 april, betyder ingenting nu. Vad andra människor har på sig eller hur de ser ut struntar jag i. Det är fullständigt oviktigt. De som jag älskar älskar jag oavsett.
En sak som har blivit självklar i den situation jag och min familj lever i är att vi omger oss och umgås bara med människor som ger oss positiv energi, annars funkar det inte. Annars orkar vi inte. De som har en negativ syn på livet och mest ser till sig själva och sitt eget finns inte i vårt umgänge just nu.
Denna helgen har gått i familjens tecken, vi har träffat hela min underbara familj plus Ingemars fantastiska bror med sitt fina tjejgäng, en helg där vi faktiskt skrattat en hel del. Två härliga, positiva och energigivande dagar. Men nu är jag trött...!! :)
Så nu ska jag ta min halvfeta, vinterbleka kropp och lägga mig i soffan med en massa smågodis! Och jag tänker inte fundera på att "i  morgon är det måndag, då börjar mitt nya liv", för jag lever nu, här, och såhär är jag, såhär ser jag ut. Take it or leave it. Och att jag känner så och har känt så de senaste 8 veckorna är tack vare min son, den finaste ängeln som Gud har i sin himmel. Tack Wille för insikten att jag duger precis som jag är....

En av mina absoluta favoritbilder!!!