måndag 27 juni 2011

Ont

Hur kan det göra så ont? Det syns inte utanpå, men det gör så oerhört, fruktansvärt, vansinnigt ont inuti. Ändå lever jag, jag lever, andas, äter och pratar. Jag förstår inte hur jag klarar det, när det gör så ont hela, hela tiden... Mitt hjärta är krossat i tusen bitar och just nu tror jag aldrig att det kommer att bli helt igen...



Wilmer, mammas skatt, min prins, du fattas mig. Jag vet att jag har massor runtomkring att glädjas åt, men idag är det bara svart. Och jag låter det vara så, försöker inte låtsas något annat.

Du är så saknad och så oerhört älskad. Till den dagen mitt hjärta slår sitt sista slag ska jag älska dig, och även efter det... <3


6 kommentarer:

  1. Herregud min skapare... Jag, precis som du Katarina, kan verkligen inte koppla eller riktigt förstå vad som egentligen har hänt... En så fin liten pojke som även var den allra finaste ängelen på jorden den dagen då han rycktes ifrån er... Varför?

    Jag känner inte er, men jag känner oerhört MED er...
    Du är en oerhört stark kvinna Katarina och hela du, ditt sätt att skriva och beskriva dina känslor är beundransvärt... hur du tar dig igenom allt detta som känns som att det hade kunnat knäcka den allra starkaste... beundransvärt...
    Ni har en liten Wilmer i himlen som är väldigt stolt över er ska du tro och framförallt över sin fina, fina mamma som kämpar på för varje dag som går och ändå har så mycket kärlek kvar att ge till sin familj - både i himmelen och på jorden.

    Du är beundransvärd, stark och modig. Jag tänker på er varje dag.
    Många kramar från mig!

    SvaraRadera
  2. Tillåt dig att känna precis som du gör. Du behöver inte hitta "highlights" hela tiden. Vem hade inte blivit totalt knäckt av det ni går igenom??
    Tills den dagen dina andetag slutar...kommer du att känna saknad! Sen kommer friden! Du får bara ha bråttom dit i dina drömmar, i verkligheten får du fortsätta andas!
    Skickar styrkekramar via space till er! Linda

    SvaraRadera
  3. kram på dig!!
    Låt dig själv gråta, skrika och få sörja.
    han finns med dig, alltid. även fast du kanske inte ser honom så gör han det!
    jag hoppas du hittar ljus i ditt mörker! <3

    SvaraRadera
  4. Finaste Ina! *tårarna rullar* Låt din sorg och din smärta rulla ut genom tårarna, låt det komma när det behöver få komma ut. Håll inte tillbaka med ngt!
    Världen är grym, världen är ofattbar men det spelar ingen roll för du fattas din Wille och ingenting kan få honom tillbaka till dig. Det enda jag kan göra är att lida med er och finnas här för er! Jag finns här, oavsett vad!
    Kram & Kärlek!

    SvaraRadera
  5. Jessica i Hörbymåndag, 27 juni, 2011

    Tänker på er ofta, ofta.
    På vad ni gått igenom och vad ni har framför er.
    All styrka åt er, hela familjen!!

    SvaraRadera
  6. Vilken otroligt härligt fin bild på Wilmer, hela han lyser <3

    /Johanna

    SvaraRadera