Jag har bestämt mig för att fortsätta leva, det har jag skrivit innan. För min familjs skull, men även för att jag nånstans, långt inne, faktiskt vill. Min låga brinner fortfarande, mycket svagt för tillfället, men den finns där och jag är inte beredd att ge upp riktigt än.
I natt, när jag som vanligt inte kunde sova, låg jag och funderade och bestämde mig för att varje gång jag skriver i bloggen, och det brukar vara en gång om dagen, så ska jag avsluta med någonting som gett mig glädje den gångna dagen, litet eller stort, men nånting som är glädje.
Igår låg jag i sängen och skrev och jag skulle avslutat inlägget med att delge glädjen jag känner när jag tittar på min Elliott, just då sov han brevid mig, tätt intill, oerhört trygghetssökande. Just då, när jag tittade på hans lugna, avslappnade ansikte, hans bruna lilla hand som han lagt på min arm, liksom för att känna att jag var där, då var det ren glädje. Han ger mig så mycket och han har full uppmärksamhet just nu, min älskade lille prins.
JA de finns fortfarande glädjeämenn kvar i livet trots att sorg o tråkigheter gärna vill äta upp en...
SvaraRaderaDom betyder så mycket dom små liven,kämpa på!!Många tankar o kramar Monica