Det är inte bara det att jag saknar Wilmer, hans mjuka hud, gosiga lår och glittrande ögon, jag saknar även allting runtomkring, allt det som har med småbarn att göra - all tvätt av små kläder, blöjbyte och bad, nattning och vällingblandning, vaknätter och tandsprickning, att se honom upptäcka ny mat, nya smaker, att uppleva glädjen i att se barnen tillsammans, att blåsa på ömma pannor, knän och fingrar som kläms i kökslådor, att plocka bort geggit kex från mitt hår, att höra hans pärlande skratt när jag blåser i hans mage...
Jag saknar att stressa på morgonen för att två barn skulle hinnas med, plus mig själv, jag saknar att skynda mig från jobbet för att hämta och för att jag längtar så efter dem, (det gör jag ju såklart fortfarande med Elliott) jag saknar att behöva gå upp tidigt, vardag som helg för att Wilmer vaknar när han vaknar, jag saknar, saknar, saknar så det gör ont..
Jag hoppas av hela mitt hjärta att jag får uppleva allt detta igen och ändå inte, för om det inte är med Wilmer jag får uppleva det så vet jag inte om jag vill...
Finaste Ina med glimten i ögat säger jag att du kan få min tvätt. <3
SvaraRaderaEn ny bebis kan givetvis aldrig ersätta Wille men det kan fylla ut hålet, tomheten efter Wille. Jag är övertygad om att du hade njutit av ett annat barn även om det inte är Wille men jag förstår att du tänker och känner så.
All min kärlek & energi till dig/er
Med så mycket kärlek som du har i dig blir det över till en hel dröse ungar till!!!
SvaraRaderaDet behöver ju inte betyda att just ni ska utöka kommunen med drösen!
Wilmers plats kan aldrig bli ersatt!
Men i ditt hjärta och själ kan du välkomna fler barn. Det är jag säker på. För även om man är säker på att " nej inte fler barn" så kan man ändra sig ändå.... Du vet själv! Dina ord kan skapa nya tankar. Och när de tankarna väl är i gång så händer något. Man kan liksom inte bara släppa tanken.... Vi är så tacksamma för dina ord! Dina ord om vår tids "välfärdslyx" gjorde susen. Idag har vi ju Elli Perlan Hagström hos oss! Mellannamnet är tack vare dig Katarina!
Många kramar Tord och Linda
Klart du ska uppleva de igen..Jag säger som jag sa till min svägerska när hon frågade om jag hade gjort om de:ja de hade jag(svårt o sätta sig in då jag visserligen inte förlorat ett barn)men som jag sa att få barn är så underbart o fantastiskt o jag vil inte tänka när jag är gammal att vrf gjorde jag inte de vrf satsade jag inte..En gång är de för sent o då är de så dax...en sådan underbar mamama o familj har plats för många små hjärtan de är jag HELT säker på..Kika gärna in på min blogg om du vill orkar där finns nu bilder på vår lille i maggen:så lycklig!!!!!!!Tänker massor på er!!!KRAMAR Monica
SvaraRaderawww.ploppviola.bloggplatsen.se
Jag känner igen mig så väl. Jag saknar liv & rörelse i hemmet, ljudet då två barn leker & pratar med varandra. Att vara en familj i mängden som alla andra. Saknaden gör för ont, ska man våga älska en ny familjemedlem?! /J
SvaraRadera