Läker tiden?

Jag undrar om tiden verkligen läker alla sår? Det är ju en fras jag hört i hela mitt liv, och nu står jag här och väntar. Väntar på att tiden ska gå så att mitt sår läker, eller iallafall får en liten, lite skorpa på sig. Undrar om jag någonsin blir mig själv igen, undrar om jag hittar mig själv mitt i denna sorg, denna enorma villervalla av känslor och tårar. Det känns som ett berg som jag måste klättra över, det finns inga som helst alternativ till att komma till andra sidan. Det är bara att bita ihop, härda ut och göra det. Kasta sig in i virrvarret och försöka reda ut allting. Men återigen, jag undrar om jag nånsin blir mig själv igen? Jag tror inte det. Jag tror aldrig att jag kommer att bli den jag en gång var, den jag var för ca 4 månader sedan. Jag känner att det hänt så mycket med mig, mina känslor och mitt beteende, jag är en annan människa idag. Och ändå inte. Jag tror inte sorgen syns utanpå, men tro mig, den finns inuti.
Läker tiden sår? 4 månader gör det inte, men kanske 4 år. Det återstår att se.
Jag ska erkänna att det finns dagar när jag inte vill. Jag vill inte veta om tiden läker mina sår, jag vill inte uppleva en enda dag till med denna smärta, jag orkar inte. Jag vill vara hos Wille.
Den första sekunden när jag vaknar på morgonen är okej, men sedan slår det mig: "Wilmer är död." Och då kommer smärtan, det känns som att jag brinner upp inifrån och att jag inte kan eller vill andas ett enda andetag till. Det finns dagar när jag önskar att tiden går fort, fort, fort, att åren rullar på blixtsnabbt så jag kan få bli gammal och dö, få komma dit där han är. Min bebis, min älskling, mitt lyckopiller. Varför?

Jag har hört att i öst säger man "tiden kommer" istället för "tiden går". Det låter positivare, ännu bättre på engelska, "time will come". Tiden kommer när det är dags, dags för mig att få träffa min son igen. Tiden kommer och då väntar han på mig, det vet jag. Det känner jag. Det gör bara så ont att vänta, och varje dag är en kraftansträngning.

"Håll mitt hjärta, håll min själ
låt mig bara stanna här
Så allt jag ber dig, allt jag begär
håll mitt hjärta, håll min själ"

Jag älskar dig och jag saknar dig. Så som bara en mamma kan sakna, ett barn hon burit i sin kropp, fött fram, ammat, vårdat och älskat så oändligt. Jag saknar dig, men vår tid kommer... <3