Att skriva här i min blogg har blivit en del av min terapi, en del av sorgearbetet i förlusten av min son. När jag skriver mår jag lite bättre, jag tror inte det är helt ovanligt att man "skriver av sig" sina känslor, för att lätta på trycket. Har det gått för lång tid innan jag får sitta vid datorn och skriva så mår jag lite sämre, men så fort jag skrivit så känns det som att jag kan andas aningen lättare igen, trycket över bröstet släpper för en stund. Jag skriver för att må få bra, men att se att andra följer mina tankar och när jag får mail och meddelanden, oavsett hur, om att det finns människor som mår bättre av att läsa det jag skriver och som kan känna igen sig i mina texter, då blir jag naturligtvis väldigt glad och tacksam att jag, trots min situation, faktiskt kan ge något till andra och inte bara belasta med min sorg.
Nu kommer det att bli en liten paus i skrivandet. Kanske, jag får se hur det går. Jag åker på semester i en vecka, vet inte hur det är med dator och internettillgängligheten på resmålet, men känner jag mig själv så hittar jag nog ett sätt att skriva, iallafall på något sätt, om inget annat så på vanligt, hederligt papper..!
Till dig som läser min blogg och tänker på mig och min familj - tack! <3
Ha en ljuvlig semester finaste Ina. Njut och ha det så gott i bara kan!
SvaraRaderaKram och kärlek till er!
P.s. glöm inte tax-free-shoppandet. :)
Ha det så bra ni bara kan. Ni finns även i mina tankar ♥ Styrke kramar Malin
SvaraRaderaÖnskar er en skön och kanske en liten aning helande resa som kan föra er framåt på er tunga väg. Njuta, skratta, gråta, prata och bara vara tillsammans på en annan plats kan nog vara skönt. Lille Wilmer är med er på färden han med, det är jag säker på.
SvaraRaderaKramar från fam Jacobsson till er alla.
De är vi som ska tacka för att du berättar så öppet om ert liv o er sorg!!Visst när jag läst en dag då du varit väldigt tyngd o nere då känner jag mig ledsen o nere o känner sååååå med er men sen om du skriver att de känns lättare känner jag mig jätteglad..så visst påverkas man men att få följa din väg o skriva in några små ord till tröst känns sååå rätt o bra för mig....vill var en person som kan stötta människor i nöd/sorg men även i glädje...har en tendens att gå så in för saker o känna med så mycket att min man brukar säga att läs inte sånt om du mår dåligt men jag vill läsa jag vill känna med..Ha en jättefin semester så får vi se om du skriver annars finns ju tid när du kmr hem..Varma tankar o kramar Monica
SvaraRaderaNjut av ledighet, semester, sol och varandra!!
SvaraRaderaHälsningar Jessica
Hej Katarina! Jag hoppas att ni allesammans får en skön semester och att du får lite annat att tänka på där. Tänker ofta på dig och din familj och vad ni gått igenom. Hoppas att det känns lite lättare när ni kommer hem igen och att vardagen då känns lite lättare för dig och din familj.
SvaraRaderaKramar från Anna Henriksson