Dessert

Ibland känns det som att människor omkring mig, även om de inte träffar mig så ofta, känner på sig de dagar jag mår sämre. För ofta dessa dagar så får jag ett extra värmande sms, telefonsamtal eller mail, utan att jag berättat att jag har en dålig dag. Precis som att en del känner på sig att nu, nu behöver Katarina känna att jag tänker på henne. Det värmer väldigt, väldigt mycket och det lyfter mig, mycket högre än vad ni anar.

Denna helgen har varit en sådan helg. Jag har inte mått så bra, tror min kropp regerar först nu, den strejkar liksom och jag är inte på topp. Men jag har fått flera väldigt speciella mail denna helgen, plus att jag fick möjlighet att krama om en person som är viktig för mig och som går igenom nånting svårt, det kändes så skönt.
Igårkväll fick jag ett sms av min älskade lillasyster, jag måste citera lite av det rakt av: "Jag tänkte på mina tankar om Wille häromdagen, då kom jag plötsligt på ordet dessert. Han var ju som en liten efterrätt, efterlängtad, söt, go, lite kladdig, man fick liksom inte nog av honom."
Vilken fantastisk beskrivning av vår Wilmer, så rätt och så bra. Mitt i prick, han var ju vår dessert, vår lyx, vår efterlängtade lille efterrätt...