Idag är första dagen sedan den 15 april i år som jag inte gråtit. Inte än, och jag är fylld av ett slags lugn som känns svårt att förklara. Kanske är det min änglapojke som fyller mitt hjärta med lugn, som vill att hans mamma ska få ro i själen för en stund, jag vet inte. Men jag har inte gråtit och jag vet inte om det är bra eller dåligt, det enda jag vet är att känslan jag har i min kropp just nu och som jag har haft hela dagen är som varm bomull. Jag hoppas jag får träffa Wille i drömmen inatt, ibland gör jag det och det är underbart. Han finns alltid hos mig, alltid, alltid, men när jag drömmer om honom så vaknar jag och känner en stilla lycka, nästan en slags glädje, också svårt att förklara.
Glädje är en känsla som är svår att hitta just nu, ni vet den där liksom glittriga, pirrande känslan man kan få ibland när man blir riktig glad eller förväntansfull. Jag har känt att den närmar sig, sakta, sakta, men jag tror fortfarande att det kommer att ta tid innan den härliga känslan av ren glädje infinner sig. Däremot har jag en stark tro om att den kommer tillbaka så småningom, jag vet inte när och det får ta sin tid, det är okej. Men den kommer, det är min fulla övertygelse.
Här är några av de som skänker mig en känsla som kan liknas vid glädje, en känsla som så småningom kommer att bli glädje. Så småningom.
Och jag vet inte varför jag inte gråtit idag, men jag ser det inte bara som negativt. Jag gråter ofta och mycket, och när jag gjort det känns det så mycket bättre, men idag mår jag hyfsat bra ändå. Än så länge.
Hoppas vi möts inatt, Willeprinsen. Jag saknar dig..
Så skönt att du kan känna att glädjen kommer tillbaka, en dag.
SvaraRaderaJag är övertygad om att din lille prins finns vid din sida och kramar dig när du behöver det.
Kram och kärlek!
Änglarna och vi.
SvaraRaderaÄnglarna sjunger sin sång.
Sjunger för oss,
som är kvar
här på jorden.
Vi som finns här,
sänder våra tankar
till dem
som är
i himlen.
Änglarna finns här,
de finns i våra rum.
Fast vi inte ser,
så finns de där
intill oss
De hör våra tankar.
//caja
Det är en del av läkningen att inte gråta varje dag. Själv minns jag inte hur lång tid efter det var som jag slutade gråta. Jag minns inte heller när jag första gången var riktigt GLAD och kände att livet gick att leva trots allt. Men jag VET att det gick att leva vidare, känna glädje och kunna glädja. Jag har efter fyra år fortfarande drömmar av sorg men även av glädje som rör min Pringsunge.
SvaraRaderaSkickar dig en sådan där go och uppiggande kram till dig...och en till Elliott...och en till alla de andra ;)
<3
Skönt att du får vila lite o känna dig lite lugn o inte så ångestfylld,de tar på krafterna..Precis som du skriver så tror jag Wille vill att du ska vara glad...han älskar sin mamma o familj o vill att ni ska leva vidare med honom i era hjärtan o glädja er!!!!
SvaraRaderaJag tycker hela er familj är beundransvärld o ena riktiga glädjespridare....många varma kramar från en som tänker på er dagligen//Monica