söndag 19 juni 2011

Blandade känslor..

Elliotts kusiner är på plats i sitt eget hem igen och det är mycket blandade känslor som jag släpper fram nu.. De är så fina och det är så mysigt att ha dem här, samtidigt som det fattas någon, så fruktansvärt mycket. Alva är född 5 veckor innan min Wille och det var en härlig första tid i hans (och hennes) liv, vi umgicks mycket, min syster, jag och barnen. Vi såg fram emot att få se dem växa upp tillsammans, jämnåriga kusiner, så underbart roligt! Men nu saknas någon, hela tiden...
Samtidigt som jag njuter av att höra barnens skratt och lek så gör det så ont. Ont i hela min själ och i hela mitt brustna, krossade hjärta. Jag kan inte sluta tänka på vad jag gjort för fel som tvingas gå igenom detta? Inte bara gå igenom, jag tvingas börja leva ett helt nytt liv, ett liv som jag inte bett om, ett liv utan Wilmer.
Ångesten kryper innanför skinnet och hotar att ta över hela mitt förstånd. I dessa situationer, när paniken kryper närmre, paniken över insikten i vår enorma förlust, då måste jag fokusera på Elliott. Full fokus, och bara tänka på honom, på allt jag har kvar att lära honom, på hur mycket han behöver mig. Annars kunde det faktiskt kvitta, iallafall stunder som dessa. Vad gör jag här, när min lille glada, skrattande prins inte är hos mig? Varför är jag inte hos honom, med honom, skyddar honom från allt och ser till att han inte är ledsen?
Saknaden är olidlig, oändlig och fruktansvärd. Jag har sagt det tidigare och säger det igen - om jag inte känt att Wilmer har det bra så hade jag nog legat inlagd på psyket. Men mitt hjärta säger att han har det bra, fantastiskt, underbart bra, och den känslan måste jag bära med mig alltid, så länge jag lever. Annars orkar jag inte. Idag behöver jag styrka och kärlek...


8 kommentarer:

  1. om du bara visste hur mycket jag lider med dig. Även om vi inte känner varandra så gör det så ont att läsa om din/er förlust. Men jag fylls också med känslor av orättvisa. Det känns så orättvist, varför? varför tas han ifrån er? vad är meningen? Jag tror att allt har en mening, men vad är meningen med detta? Kanske får du ett svar någon gång, kanske... Jag önskar så att det bara var en ond dröm, en dröm som jag kunde väcka er ur...
    All kärlek och styrka till er <3<3<3
    / Kajsa

    SvaraRadera
  2. Massa kramar o tankar till dig/er!!!!
    Han har de bra som du själv känner, men sorgen är ju där ändå ständigt krypandes..
    Den kmr inte sluka dig trots att de säkert känns så stundtals.....
    Du kmr resa dig gång på gång o aningen starkare heela tiden....bär honom med dig i ditt hjärta tills ni ses igen på andra sidan..
    Några ord som jag brukar få till mig när tvivlar el mår dåligt är:jag är inte rädd, jag är inte rädd,Herren gud går med mig,jag är inte rädd..Bara spelar upp sig i huvudet plötsligt så känner man sig lite starkare genast.../Monica

    SvaraRadera
  3. Massor av styrkekramar till dig <3. Det du går genom borde ingen människa behöva gå genom! Jag har en kollega som förlorade sin lillebror, 5 år gammal. De gick på trottoaren, hon var då 9 år. Han såg en leksaksaffär på andra sidan och släppte hennes hand och sprang över gatan. En bil kom. Han dog direkt. Hon är nu nästan 60 år så det var längesen. När jag berättade om er blev hon oerhört berörd och hon ville hälsa till er så väldigt mycket. Hon vet var ni befinner er och vilket helvete ni är i. Men hon kan verkligen säga; det blir bättre. För det blir det. Fast att det låter helt otänkbart för dig just nu. Så kanske det ändå är en tröst.
    Styrka till dig <3!
    Kram Anna

    SvaraRadera
  4. Finns inga tröstande ord!Jag hittar iaf inte dem.
    Tänker att det inte gått så lång tid ännu...föga tröst. Men jag tror att du kommer, ni kommer att kunna hantera sorgen bättre med tiden. Den kommer inte att uppta hela dig till smärtgränsen är nådd och mer därtill, ju mer tiden går.
    Bra att du kan ändra fokus för att klara av det värsta. Vad kan vara bättre fokus än sitt barn?
    Önskar er allt gott av hela mitt och Pärlans hjärta!

    SvaraRadera
  5. Finaste finaste du.
    Finns här och skänker er massor med kärlek.
    Ikväll tänder jag ljuset för dig Ina, Ingemar, Elliot och de stora barnen. För att ni ska orka ta er genom allt. Dag för dag.
    Wille lyser för er varje dag där uppe himlen- som solsken på dagen och stjärna om natten för att visa er vägen eller värma er en stund, det vet jag. Kram Stina.

    SvaraRadera
  6. Jag sänder dig all styrka jag har och med hela hjärtat fullt av kärlek!
    KRAM & KÄRLEK

    SvaraRadera
  7. Käraste finaste Katarina. Du har inte gjort något fel alls. Det du gjort är att leva i kärlek och med Gud och det är vad du förmedlar så fantastisk vidare. Kom ihåg hur modig jag tycker du är. Jag har sällan träffat en människa som gjort ett så starkt intryck som du har gjort på mig. Jag sänder dig allt ljus,alla kärlek och all styrka du behöver. Wille sitter däruppe och käkar jordgubbsglass och ser dig hela tiden. Varmaste, varmaste kramen till dig. Liselott

    SvaraRadera
  8. Följer din blogg och tänker varje dag på hur ni har det. Gör mig så ont att läsa att en familj ska behöva gå igenom det ni gör. Har sedan innan pga jobb lärt mig att leva som om varje dag är den sista och än mer gör jag det sen jag börja läsa din blogg. Mycket här i värld berör men ni gör det extra.
    Styrkekram till er <3
    NINA i Ystad

    SvaraRadera