måndag 13 juni 2011

Ett hål

Idag är allt bara ett stort hål. Det känns helt tomt. Hur kan det vara verklighet? Varför hände det? Hur orkar jag leva?
Tankarna far kors och tvärs genom huvudet, jag undrar om detta är ett straff för något jag gjort? Isåfall ett livslångt straff...
Han fattas mig, oss, alla, varför hände detta? Och varför hände det oss? Han fattas oss, älskade Wille, du fattas oss...


16 kommentarer:


  1. Styrke kramar Malin

    SvaraRadera
  2. Tänker på er varje dag ♥

    Många Kramar

    SvaraRadera
  3. Finaste Ina, jag har inga tröstande ord att ge, jag har inget svar på dina frågor men sak vet jag och det är att du har inte gjort ngt fel!
    Jag tror på att det finns en mening med allt men jag tror också på att det inte alltid är meningen att vi ska förstå eller ens se meningen. Det kommer en dag då du får svar på dina frågor men jag hoppas med hela mitt hjärta att det dröjer många år tills du återförenas med din älskade Wille!
    Kram & kärlek

    SvaraRadera
  4. Skickar dig massor med styrkekramar!
    /Charlotte

    SvaraRadera
  5. Fina du!! En familj som sörjer sitt barn, fattas sitt barn är bland det grymmaste jag kan tänka mig. När du skrev "omvärdering" skrev du om positiv energi från familj/vänner att omge sig av den energin tror jag är viktig! Du skrev oxå att du fått en insikt, att du duger som du är!! Tänk att Wille kan skänka dig en så stor och viktig insikt från sin ljusa plats! För att få en insikt tror jag att man måste leva livet fullt ut, med det menar jag att tillåta sig att känna alla olika känslor och att få vila i dem en stund. Att kunna lyssna på sin kropp och själ! Att våga stå upp för sina tankar och ta ställning. Så som;-Nej jag orkar inte med det just nu, eller;- Det är helt oviktigt för mig!
    Du/ni växer hela tiden, ni växer genom processen och genom sorgen. Hemskt men jag tror det är sant! Behöver ni växa då? Måste ni gå igenom detta för att, vaddå???
    Nej det tycker jag verkligen inte!! Men vem bestämmer? Finns det en mening med livet? Finns det syften med allt? Jag tror det faktiskt, långt inom mig. Men jag kan ändå inte förstå detta ni råkat ut för. Den förlust vi råkat ut för för många år sedan kan jag idag se ur ett annat perspektiv. Den ledde oss dit vi är idag. Och idag är jag tacksam!! Säger inte på något vis att ni skulle vara tacksamma i framtiden för er förlust, just för att den kan jag inte se en mening med över huvudtaget.
    Nattsvart hål och ofantlig sorg är ett tillfälligt tillstånd och du måste få vara där om du känner det så! Någon gång kommer du att skratta och vara glad igen! Lyckliga du som fått hem de dina, härligt att du kan njuta av din familj och få styrka av dem! Nu har du fler i ditt liv att fylla dina tankar med. Wille finns med er alla ändå och han vill se sin mamma fylld av annat än bara sorg, det är jag säker på.
    Många kramar Linda & Pärlan

    SvaraRadera
  6. Följer din blogg. En medmänniska som tänker på er och det gör så ont att läsa det du skriver. Att förlora sitt barn, VARFÖR? det är så grymt!!! Massa positiva energier till er....

    SvaraRadera
  7. En til som tänker på er hela tiden!!!!!

    Kan bara fortsätta be o tänka på er o skicka kramar trots att man ville gjort nåt mer..

    Att du gjort något stm inte,de funkar inte så tror jag.....
    De du/ni gjort är att ha älskat o fostrat honom o velat honom allt gott....Kramar Monica

    SvaraRadera
  8. Åh, det gör så ont att läsa. Straff tror jag inte på, men kan ana att det kan upplevas som det. Styrkekramar till er och särskilt denna dag!! Kram igen

    SvaraRadera
  9. Kära Katarina

    Vi tänker så mycket på Er alla och försöker att sätta oss in i Er sorg.....men det är omöjligt då vi aldrig varit där och förhoppningsvis aldrig kommer dit häller!!!

    Dock ska du veta att jag tänker mycket på detta här med livet som kommer och går...just nu bildas ett nytt liv inne i mig och tankarna flyger iväg till Wille och där han befinner sig nu! Det känns starkt och lite oförklarligt att ett liv kan bildas och ett annat tas bort på ett spritsekund! Det känns som att ni skulle förlora och vi skulle få, så svårt att förklara!

    Vi önskar att ni kommer att vara med oss och vår familj i allt som händer, har hänt och kommer att hända. Det känns nästan som att detta barnet blir en heder till Wille och jag önskar att det ska vara så också!

    Vi saknar Er och hoppas vi kan träffas snart!

    Många tanker och krammer
    från oss alla snart 9.....+ hund
    Mia

    SvaraRadera
  10. Stor kram till er!
    Läser din blogg så fort jag ser det finns ett nytt inlägg från dig, eftersom jag tänker på er varje dag!
    Lille Wille sitter alla gånger där uppe i sin himmel och ser er och er sorg, och vill säkert inte att ni ska känna någon skuld för detta! Han var ju bara en nyfiken kille som fick span på något att utforska!!!
    Stor kram! <3 <3 <3

    SvaraRadera
  11. Jag känner er inte men vill bara visa min medmänskliga omtanke! Allt som jag vill skriva känns bara fjuttigt men vill att du skall veta att massor av mina tankar går till er! Om det kan ge ngn form av lite energi och styrka så är jag övertygad om att er förfärliga förlust gör att jag och många andra försöker ge mer kärlek och omtanke i vardagen och försöker att tänka på att inte ta varandra för givet!
    Värme och kram från Frida

    SvaraRadera
  12. Jag känner er inte, men har läst din blogg ett par gånger nu och jag gråter varje gång, det gör så ont i mig! Vet inte vad jag ska säga eller skriva. Vill bara skicka en bamsekram till dig och din familj!!!!
    Petra

    SvaraRadera
  13. Tänker på er!!!Kramar Monica

    SvaraRadera
  14. En dikt om ett barn som sprungit över till änglarna, skrev först in den på ett äldre blogginlägg men tänkte att den passar bättre här. Kärlek och styrka till dig och din familj.

    Min starka mamma
    Min mamma är så stark,
    det säger faktiskt alla.
    Men i ensamhet om natten har
    jag sett hennes tårar falla.

    Under sömnlösa nätter
    kommer jag tassande på tå.
    Hon vet inte att jag är där
    för att hjälpa henne förstå.

    Lika ändlöst som strandens vågor
    och hennes smärta...
    Jag vakar över min starka mamma
    som alltid bär mig i sitt hjärta.

    Hon bär ett leende,
    ett leende som hon tror döljer.
    Men genom Himlens dörr
    ser jag tårarna som följer

    Min mamma försöker hantera döden
    för att hålla mig kvar.
    Men alla som känner henne vet
    att det är den enda möjlighet hon har.

    När jag vakar över min starka mamma...
    genom Himlens öppna dörr
    försöker jag förklara att änglar skyddar mig
    nu så som hon gjorde förr.

    Men jag vet att det inte hjälper
    eller lättar bördorna hon bär.
    Har du möjlighet, gör ett besök...
    och visa att du håller henne kär.

    Vad hon än säger...
    hur hon än mår.
    Min starka mamma har ett
    hjärta fullt av sår.
    /
    av Kaye Des Ormeaux

    SvaraRadera
  15. Tänker på er Katarina ♥
    Styrke kramar Malin

    SvaraRadera
  16. Katarina - får jag låna den otroligt vackra texten om barnet som blivit en ängel? Kände mig så otroligt träffad. /Jennie

    SvaraRadera