fredag 10 juni 2011

Sorg

Idag tror jag verkligen på att man kan dö av sorg, av att ens hjärta går sönder..
Idag är en "sådan" dag, en dålig dag, när jag undrar vad meningen är med att jag finns här.
Idag vill jag inte mer, idag vill jag vara där Wilmer är, känner nästan panik över att inte ha honom här.
Idag är en av de dagarna då jag måste tvinga mig till allt.
Idag gör det ont hela, hela tiden.
Idag är en dag som snart går över till en annan dag, till i morgon, då måste det bli bättre.
Idag känner jag skuld, enorm ånger och ännu mera skuld.
Idag är jag avunsjuk på alla andra, andra som kan leva vidare utan denna sorg och skuld, lyckliga ni...
Idag är en hemsk dag, som jag hoppas att jag slipper uppleva igen..
Idag saknar, gråter och älskar jag..




9 kommentarer:

  1. Kära lilla du, din smärta och sorg berör mig till tårar som aldrig vill ta slut. Det gör så ont i en bara att tänka vilket helvete du går igenom varje dag, varje minut, varje andetag. Det finns inte och kommer aldrig finnas tillräckligt med ord för att lindra din smärta men du ska veta att din otroliga kärlek och värme för din medmänsklighet har berört och påverkat så många fler än du kan föreställa dig,kända som okända, och jag lovar dig att vi är otroligt många som gärna skulle offra sig för att du skulle få tillbaka din kära underbara finaste Wilmer! All kärlek och styrkekramar till dig, ge inte upp Katarina du har så mkt att leva för även om det inte känns så nu! //Jane

    SvaraRadera
  2. Skickar dig massor med styrkekramar och hoppas på att morgondagen kommer att vara en bättre dag!
    / Charlotte

    SvaraRadera
  3. Jag har läst din blogg sedan det ofattbara hände. Jag beundrar dig verkligen. Du är otroligt stark även om du kanske inte upplever det så just nu. Det finns ett ordspråk som säger: "man får inte mer än vad man klarar av". Du kommer att klara detta med den inställningen till livet som du har och livet efter detta där Wilmer finns väl omhändertagen. Många kramar till er alla.

    SvaraRadera
  4. Finaste du!!!!! Vi finns här med och för er!!! Visst tusan är det bra orättvist att ni ska behöva vara med om allt detta.
    Men mitt i allt svart finns en strimma ljus som visar sig i att vi alla blivit lite bättre på att visa kärlek till varandra eller hur!!?
    Willes uppgift här på jorden var nog precis det.
    Så försöker jag tänka när jag blir arg, ledsen och frustrerad över vad ni får gå genom.
    Idag får lov att vara en riktig skitdag. Vi tar en dag i taget, timme för timme.
    Finns här, tänker på er.
    Massor med kärlek.
    Stina

    SvaraRadera
  5. Åh, om alla vi som känner dig och/eller läser din blogg kunde ta en dag vardera av er sorg, särskilt sådana här svarta dagar. Vi är sååå många som känner vanmakt över att vi inte kan göra mer för att hjälpa dig/er framåt. Istället är det du som hjälper alla oss andra genom att dela med dig av alla dina tankar och känslor.
    Det finaste omdöme man kan ge om en annan människa är att han/hon har gjort livet lite bättre för någon annan, och det är ju verkligen något som man kan säga om både dig och Wille. Att en så liten kille, som fanns här på jorden så kort tid, kan ge så stora avtryck hos så många människor (även de som aldrig träffade honom) är helt otroligt. Så många extra kramar, pussar, vänliga ord, omtanke och uppmuntran som har sagts/gjorts de sista månaderna tack vare Wille. Det är få människor som får så mycket uträttat under ett helt "normallångt" liv som han fick under sin korta tid. Och tack vare att du delar med dig av alla dina känslor och tankar så ser du till att Wille och hans påverkan lever vidare hos oss alla. Det finns så många vars liv har blivit och kommer att bli lite rikare, kärleksfullare och meningsfullare tack vare dig och Wille. Önskar bara sååå att det hade kunnat ske utan att du/ni skulle behöva gå igenom detta fruktansvärda.
    Massor med kramar och kärlek!!!

    SvaraRadera
  6. Idag hoppas jag du känner styrkan lite extra i de kramar jag sänder dig och din familj. Det ni går igenom är banne mig inte rättvist på något plan.

    Härom dagen när jag såg en stor, fin regnbåge så log jag för mig själv. Jag tror att Wille ser den var dag och att det är just de fina färgerna som finns nära honom hela tiden. Han åker nog rutschkana på den, superduper-snabbt och skrattar så han kiknar, visst!

    Kram

    SvaraRadera
  7. Jag önskar att livet inte vore så orättvist, jag önskar att ingen miste en älskad, jag önskar att jag kunde hjälpa dig bära din smärta och sorg, jag önskar att min önskan gjorde skillnad.
    Fina, fina Ina jag sänder dig så mkt kärlek och styrkekramar som du kan ta emot!
    Kram & kärlek!

    SvaraRadera
  8. Jag är lycklig över att detta inte har hänt oss,samtidigt gör de ont o veta att någon,att ni går igenom detta.....om de gör ont för mig som inte ens känner er el vet hur de är att förlora ett barn så förstår jag att smärtan måste vara enorm för er!!Precis som du skriver :lyckliga ni/vi..Ja vi kan skratta oss lyckliga o hoppas på att vi aldrig får uppleva detta stora svåra!!!Vet ärligen inte hur man skulle orkat de.....
    Jobbigt att du har en svår dag ,bara att hoppas på att nästa känns liiite liite bättre...du ska inte känna skuld,vi bestämmer inte vår tid här...
    He was too good for the world!!!
    Han är inte borta, han är bara i himmlen o väntar tills ni möts igen.......
    Skulle vilja skriva så mycke men finner få ord just nu...
    Känner dock ett behov av att skriva till dig o vill så gärna "muntra" upp dig....hur man nu gör de med någon som har så stor sorg vet jag inte men du ska veta att jag följer din blogg o skrattar o gråter med dig...

    Vi är alla mammor/el pappor o att nudda vid detta gör ont............de borde inte få hända..Livet är så obegripligt o konstigt i bland om man frågar sig meningen med hela sin existens..En dag kmr vi att få ala svaren tills dess får vi förlita oss på att de finns någon mening med allt somsker trots att de inte evrkar så...tar me der i mina böner i kväll,,många varma kramar Monica

    SvaraRadera
  9. Jag tänker som Birgit ovan har uttryckt i sin text. Mycket därför att det är så vi har blivit berörda! Alla har blivit berörda.... kända som okända....vare sig vi vill el ej! Det har hänt och det har satt spår!
    Jisses, du el ni måste få ha dessa dagarna oxå, annars vet ni ju inte när det kommer en lite bättre dag. Om jag hade kunnat bära din sorg,åt dig, en dag el två el längre så hade jag gjort det utan att tveka! Men det är ju du som är Willes mamma! När det är som värsta, lägg dig och försök komma in i den känslan när du drömt gott om Wille. När han visat sig för dig. När han berättar om hur han har det där han är. Hans trygghet och att han är bland kärleksfulla själar som vill honom och er allt gott! Kan det kanske trösta dig lite? Han har det bra! Ni kommer att ses! Det är för jävligt att det hände och att ni lider och att livet är fel nu! Men du skriver så fint själv om hur livet ändå går vidare. Du vet inte hur men det sker ändå! Varje andetag är en bit...Varje känsla som fyller er är en bit....jag önskar er sköna och glädjefulla och lugna drömmar!!!
    Många kramar från Linda & Pärlan

    SvaraRadera