Förtröstan är, med min uppväxt i kyrkan, ett ord som jag hört ganska ofta. Jag har aldrig använt det i mitt eget språk men igår gick jag och kände lite på ordet. Förtröstan. Att det är ett hoppfullt ord, det hörs ju, men för att vara säker så slog jag upp det på 2 olika ställen och fick förklaringen: Hopp, tilltro och tillit. Tre fina ord som alla passar in i min vardag just nu. Hopp om att vi ska ses igen, jag och min fina Wille. Det finns inget annat, jag har aldrig, under dessa 5 veckor som gått, ens snuddat vid tanken på att det
inte blir så, för det är så det kommer att bli en dag, att vi träffas igen och jag får krama honom och pussa honom. Tilltro att det en dag blir verklighet, men även tilltro till idag och att alla som finns runt om oss verkligen kämpar för att vi ska må bättre och att vi ska känna att de finns för oss. Tillit till att Wilmer har det väldigt, väldigt bra där han är just nu, även om jag inte är där och kan ta hand om honom. Det finns så många som kan krama honom tills den dagen jag får göra det. Vi pratade om det häromkvällen jag och min man, I:s farmor är ju där (bland annat) och hon var Höörs första dagmamma, en omtyckt sådan med en stor, öppen famn. En famn som kan ta hand om vår Wilmer ett litet tag till...
Ett fint ord, som innehåller så många känslor. Förtröstan. Ett ord som jag ska börja använda lite mer, nu när jag verkligen hittat innehållet i det.
Glädjen i att ha fantastiska vänner...
...och en fantastisk svägerska som fixar och trixar så vi hamnade på utflykt...
...glädjen i dessa underbara ungar...(och tonåring, förlåt J!)...
...i fina kusin G, Wilmers namne...
... och i att ha föräldrar som betyder allt!!!
Fina fina Du! Nu har du lärt mig vad ordet "förtröstan" betyder. Helt underbart att läsa hur du väljer att se det ur din livssituation just nu! Jag tänker på er så ofta och vill så gärna göra något men så slår maktlösheten på.
SvaraRaderaMin Ville har valt att vara iväg hos kompisar HELA helgen IGEN!!! Vilket är jobbigt för mig då jag så klart saknar honom och kan vakna flera gånger per natt och känna att han inte finns i huset, såklart inte när han sover gott hos vänner! Min saknad gäller några dagar och nätter här och där. Jag vet ju att han är där han vill vara och dessutom i trygga händer! Jag har ju förmånen att få krama honom lite tidigare än du får krama Wilmer. Vad jag vill få fram är att jag tror man kan kväva sina barn genom att hålla dem fast vid sig av egoistiska anledningar, typ sin egen saknad. Och om barnen växer upp helt i föräldrarnas ovilja att släppa dem fria då de önskar göra saker för sin egna skull. Då stöter man bort dem utan att förstå var avståndstagandet kommer ifrån. Pratar lite av egen erfarenhet. Det måste vara fruktansvärt! Att ha kvävt sitt barn utan att vara medveten om det, att ha skapat en ovilja till att umgås och en allt annat än kärleksfull relation. Då måste det vara svårt att som förälder hitta någon förtröstan! Det problem står knappast du inför! Wilmer gick sin väg och du har under dessa 5 v hela tiden känt av hans kärleksfulla närvaro!
Tänk att ha mist sitt barn men ändå inte...tänk att bara ha 2,5 mil mellan sig men ingen kontakt! Det kan jag kalla brakförlust och idioti och brist på villkorslös kärlek!
Egenskaper som knappast du lider av...Fina du!
Ett hästjobb går ni igenom och ändå kan du se glimtar, ljusglimtar, du är en fantastik människa!
Kramizar från Linda & Pärlan
Förtröstan, ja det är ju ett ord som man har hört sen barnsben. Jag har aldrig riktigt funderat över det heller men nu har du gett mig ett vackert ord. Tack!
SvaraRaderaFina bilder, somriga Bilder och kärleksfulla bilder. Jag gillar bilden på Georg och barnen, det är verkligen en barndomsbild. En sådan bild som barnen kommer titta tillbaka till och riktigt känna morfar. Underbart!
Kram & kärlek!
Håller med min kära syster om att det är en riktig barndomsbild med "rullebören". Först slog det mig hur lika din far och vår far är ;) sen kom minnet av när farfar körde oss på det viset <3
SvaraRaderaTänker så ofta på dig/er och mor gav dig visst lite info om hur det kommer sig att jag kan känna så innerligt i din sorg (vilket hon fick göra!). *kramar om dig hårt*
♥
SvaraRaderaKände en sådan dragning till att vilja veta vad "ha förtröstan" betyder. Första jag valde att läsa vad det du skrivit. TACK, vilket ord, vilken känsla.. Nu står jag här med lugn i sinnet och ANDAS!! Tittar ut, ser den fantastiska februarisolen och fågelkvittret som lugna min längtan efter vad som komma skall. Står här nykär i livet och bara njuter. Tack igen för dina rader, de gjorde skillnad här och nu. Kramar Weronica
SvaraRadera