Tid

All denna tid, vad ska jag göra med den? Tid, som för fram till en månad sedan fylldes av blöjbyte, kel, läggningsrutiner, barnmatsval, frukttärnande, busande, badande, rutinförsökande, tvättning av pyttesmå kläder, pussande på goa små lår, en massa "ajaj", dansande i köket, grymt tidiga mornar - vad ska jag göra med all min tid?? Elliott är så självgående, även om jag märker hur jag försöker göra honom lite mer beroende av mig, men det går inte så bra för han är ju på väg åt andra hållet, förskolan hägrar, kompisar är viktiga, han är, i sina egna ögon iallafall, en stor kille. Men inte i mina, för nu är han minst, vår lilla älskade 6-åring. Jag ägnar väldigt mycket tid åt honom, så mycket som han orkar med...! Jag skulle vilja ha honom hos mig hela, hela tiden, slippa att behöva släppa honom ur sikte, men det funkar inte, han måste få vara hos dagmamman och leka med sina kompisar.
Jag har så mycket tid, och visst, det finns alltid något att göra men det är en fråga om att vilja och att orka. Det går inte att förklara den extrema trötthet som slår till varje eftermiddag, det är som om någon slagit mig i huvudet. Men det går inte att sova, det funkar inte att bara somna sådär mitt på dan. Tankarna mal och huvudet är fullt, främst  tankar om hur jag över huvud taget ska överleva smärtan som trycker i bröstet hela tiden. Konstant, som en eld.
Igår var jag arg, riktigt arg, och sa till Gud: "nu har du haft honom i snart en månad, nu kan du lämna tillbaka honom till oss. Vi fattar grejen nu, vi ska uppskatta varandra, livet och varje dag, get the point, okej, men lämna tillbaks honom nu:" Det kändes bra att få gräla på Honom, men det hjälpte bara för stunden. För sen slår det en, som en knytnäve i magen, att nej, Wilmer kommer inte tillbaka till oss. Aldrig, aldrig mer. Och det är en sanning, och en smärta, som jag måste lära mig leva med, även om jag inte har en endaste aning om hur det ska gå till, för just nu vill jag inte. Jag vill vrida tiden tillbaka och få ha min lille prins, pussa honom, smeka honom över hans mjuka, fina hår, titta på honom när han sover, trösta honom när han vaknar och har drömt, säga "ajaj" när han pillar på fjärrkontrollerna. Det är vad jag vill. Kan någon hjälpa mig att uppfylla min önskan..?