Du fattas mej så fruktansvärt, vansinnigt mycket...
onsdag 18 maj 2011
Saknar...
Jag saknar dej varje sekund, minut och timme, hela min dag, hela mitt dygn. Jag saknar dej som jag aldrig saknat någonting eller något i hela mitt liv. Jag saknar dig så mitt hjärta värker och min själ är tom. Jag saknar dej mitt lilla troll, mitt lyckopiller och mitt underverk. Jag saknar dej och jag kommer att sakna dej tills den dagen då vi träffas igen och jag får ta upp dig i min famn och krama dej, överösa dig med pussar och klappa dej på ditt mjuka huvud. Jag saknar dej, min älskade, älskade unge. Mammas lilla skorpa, jag saknar dej.
Du fattas mej så fruktansvärt, vansinnigt mycket...
Du fattas mej så fruktansvärt, vansinnigt mycket...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag trillade över ett citat idag som fick mig att tänka på dig. Det var Jonna Vanhatola som uttalade sig om förlusten av två barn. Jag tror och hoppas att du också kommer känna så en dag.
SvaraRadera"Jag kommer aldrig över det. Men jag har valt att inte tänka på det dagligen, jag väljer att tänka på glädjen."
Kram och kärlek
Hej, jag har precis hittat din blogg, men jag minns den dagen då jag läste om olyckan på nätet och tänkte "herregud vad hemskt, stackars föräldrar". Jag sitter här nu och läser och tårarna flödar, för människor jag inte känner och för en liten ängel som fick lämna jorden alldeles för tidigt. Jag tänker så klart på mina egna pojkar, en på 2 och en på 5 och hur mycket jag än försöker, så kan jag inte ens komma i närheten av att förstå hur ni känner er just nu. Ord kan inte trösta er, men lite kärlek från en medmänniska kanske hjälper någonstans på vägen. Jag kommer fortsätta läsa din blogg och skänka din familj många tankar varje dag. Och inte minst lille Wille som inte fick uppleva livet. Många varma styrkekramar från Annica i Helsingborg
SvaraRaderaMin mage knyter sig när jag läser ditt inlägg. Vilken smärta... Det gör så ont i hela mig! Och sen det underbara lilla fotot. Jag känner så ofantligt mycket med dig, Katarina.
SvaraRaderaKram Anna, Fredriks lillasyster
Vet inte vad jag ska skriva...känner så med er!!
SvaraRaderaSkickar massor med styrkekramar till dig och din familj!
Kramar charlotte
Här sitter jag och läser igen. En främling för dig...
SvaraRaderaMen mitt hjärta värker. Det är så orättvist, livet är orättvist.
Jag känner er inte men jag känner MED er, som mamma,och som hustru. Styrka till er...
Kramar o tankar från mig./Monica
SvaraRaderaSå underbart fin bild på er älskade Wilmer. Lider o känner så med er.
SvaraRaderaStyrke kramar från mig, också en främling, Malin
Jag följer din blogg, vännen! Ibland är det bara så svårt att skriva något vettigt tillbaka. Jag är så glad att du delar med dig så att vi kan hålla dig själsligen sällskap. Vi är så många som vill det! Allt du skriver är så äkta och tänkvärt! Livet har saktat ner och jag har sänkt kraven på allt som "behöver göras och skötas". Familjen är viktigast av allt!! Varmaste av kramar till dig!
SvaraRadera