Jag har fått många kommentarer de senaste veckorna om att jag är så stark. Det är jag inte. Jag är helt säker på att alla som sagt eller skrivit det till mig har menat väl, men tyvärr har ni fel. Jag är inte stark, jag är väldigt svag och väldigt sårbar just nu, jag gråter många gånger varje dag, jag ger upp flera gånger varje dag och känner att jag skiter i allt för det finns ändå ingen mening med någonting. Livet har visat mig hur grymt, hårt och hemskt det kan vara, och jag är allt annat än stark...
Men jag vägrar bli bitter. Jag vägrar skylla på någon, att hitta anledningar till att det som hände faktiskt hände, för det är ingens fel. Om det är någons fel, så är det mitt. Jag hade ansvar för Wilmer, jag vände mig om ett ögonblick för länge, jag letade inte på rätt ställe och när jag väl hittade honom var det försent. Jag har klandrat mig själv en miljon gånger och kommer att fortsätta göra det under resten av mitt liv. Men jag vägrar bli bitter. För det är en känsla som äter upp en inifrån och långsamt tar död på allt och jag vägrar... Wilmer vill att vi ska vara lyckliga, glada, skratta och må bra under det som återstår av våra liv. Och det är ju ganska många år hoppas jag, trots allt. Jag är inte stark men jag är fortfarande full av kärlek, och det hjälper. Kärlek till min man, mina barn och bonusbarn, min familj, mina vänner och till alla som skickar dessa fantstiska meddelanden och sms som gör att jag orkar lite, lite till...
Följande text har jag fått av en väninna för många år sedan, jag har själv läst den när livet varit tungt, men även gett den vidare till andra som haft det svårt nångång.
Att vara stark är inte att aldrig falla, att alltid veta, att alltid kunna
Att vara stark är inte att alltid orka skratta, att hoppa högst eller vilja mest
Att vara stark är inte att lyfta tyngst, att komma längst eller att alltid lyckas
Att vara stark är att se livet som det är, att acceptera dess kraft och ta del av den
Att falla till botten, slå sig hårt och alltid komma igen
Att vara stark är att våga hoppas när ens tro är som svagast
Att vara stark är att se ett ljus i mörkret och att alltid kämpa för att nå dit...
(M. Fredriksson -86)
Mina tårar faller varje gång jag läser din blogg och jag lider så med din familj! Ni har fått vara med om varje förälders värsta mardröm och ni är duktiga som kämpar på <3 Ni har skapat två underbara små pojkar och de kommer alltid finnas vid er sida! Att Wilmer flög tillbaka till änglarna i himlen är mycket tragiskt och jag har kramat min egen lillkille flera gånger extra varje dag sen er Wilmer flög iväg! Vi tänder ett ljus varje kväll för er lille grabb och skickar ut styrka och kärlek i massor till er <3 Er lilla ängel vakar över oss alla nu och en vacker dag ses ni igen i paradiset!!!Vi känner inte varandra, men Höör är litet och vi är många som delar er sorg <3 Wilmer kommer alltid leva vidare bland oss!!! Massor med styrke kramar //Sandra med familj
SvaraRaderaVet inte om du kan komma in på länken alls... men jag snubblade över denna text då jag miste min bästa och äldsta väninna för många år sen.
SvaraRaderahttp://www.facebook.com/photo.php?fbid=479444350551&set=o.9211358706&type=1&theater
*styrkekramar*
Katarina - jag känner inte dig eller din familj men vill gärna visa vårt stöd och att vi tänker på er varje dag. Har varit fräck och följt din blogg som verkligen träffar mitt i hjärtat. Har en son Isac på 2 år och en liten till på väg om 5v. Att få barn har verkligen satt ens hjärtsutanför kroppen - denna lycka och rena sprudlande kärlek
SvaraRaderaSamtidigt så rädd att endast ett ögonblick kan ta ifrån en allt.
Er Wille finns i våra hjärtan och påminner om hur skört livet är... mitt liv har definitivt blivit berört och kommer göra nya val i livet för att få vara nära de som är viktigt i livet...
Er fina lille Wille kommer alltid finnas med er <3
All kärlek och stöd till er familj
/Mvh Camilla Kehlmeier m. familj
Vill dela med mig av en dikt/sång jag skrev för många år sedan...
SvaraRaderaStår vid din grav,kan inte förstå,
varför det hände, orkar inte gå.
Lägger vid din sten en krans,
visste inte att sådan smärta fanns
Jag försöker leva, att vara glad,
men jag gråter och tänker på dig varje dag
Det har hänt något jag ej kunde tänka mig...
Det finns en oerhörd saknad efter dig
Många många kramar till dig och din familj
/ Nina
Vår son kom ut genom en grind en gång,genom mönstret på grinden kröp han igenom och gick till huset mitt över vägen.Jag hade inte en tanke på att hans lilla kropp skulle kunna ta sig igenom där. Vi letade ett bra tag (kändes som en evighet)och till slut såg jag honom i grannens trädgård, han gick efter en katt.. Det hände inte honom något men det hade lika gärna kunnat hända. Ingen mamma/pappa kan ha ögonen på sina barn 24 tim om dygnet, vi vänder oss om, vi plockar disken, vi går på toa, vi hämtar posten osv osv. Barn är så snabba och rätt vad det är så har något fångat deras uppmärksamhet och vipps så är dom på ett annat håll.Det får inte hända, men det händer. Jag vet att inga berättelser kan ge dig/er eran son tillbaka, men jag vill att du ska veta att du inte är ensam om att föräldrar släpper blicken på sina barn och att dom kommer bort för en stund. Tyvärr, och det är så sorgligt och fruktansvärt, så slutade det inte bra denna gången. Men du får aldrig klandra dig själv.. Det kunde ha hänt vem som helst och jag kan lova dig att alla som läser din blogg kan berätta om stunder som dom tittat bort, i alla fall om dom har barn som lärt sig att gå. Fortsätt kämpa och krama resten av din familj. Du har kvar 4 st änglar där hemma. Dom behöver dig, du behöver dom. Kramar i massor!
SvaraRaderaVet du vad - du är stark. Just för att du går vidare efter att du gett upp, för att du kan gråta, och framförallt för att du orkar fortsätta älska dina nära på det fina sätt du beskriver.
SvaraRaderaGlöm inte bort att orka älska dig själv också bara. Som någon här skrev så är vi många som kan vittna om att vi lämnat våra barn en lite för lång stund då och då. Vi är ju alla bara människor. Det är bara orättvist att ödet denna gången gjorde att det slutade som det gjorde.
Fortsätt kämpa, och fortsätt älska - och du kommer att hitta tillbaka till livet. Låt det bara få ta tid.
Att våga fortsätta älska trots smärta är att vara stark, att fortsätta stiga upp varje morgon trots mörkret är att vara stark, att vägra bli bitter trots allt är att vara stark, att våga visa sig sårbar och svag är att vara stark så jo fina Ina du är stark.
SvaraRaderaKärlek är styrka och ni är starka tillsammans.
Kram & kärlek
Vill bara skriva att jag är här o följer ditt bloggande..sitter ömsom med skratt o ömsom med tårar....
SvaraRaderaKänns så hårt i mammahjärtat att läsa om denna grymma sorg ni genomlider..finns inga egentliga ord mer änn att jag är här o läser o tänker på er o ber om allt gott för er framtid..Pojkarna era är så söta o goa på alla vis....
Många varma tankar o kramar
Ps jag tänker mycket mer på att skita i småsaker nu sedan detta hände lille Wilmer..Tack för dina fina blogg så påminner oss om hur kort livet kan vara o att de gäller o älska varandra o göra allt gott ds//Monica(mamma till fyra diamanter)
Många tårar faller från kinden när man läser dina fina inlägg, vet inte själv hur man skulle orka gå igenom detta ni gör.
SvaraRaderaJag har lärt mig av tidigare erfarenheter att aldrig, aldrig ta livet för givet. Livet är dessutom alldeles för kort för att "gnabba" om småsaker.
Texten du skrev är underbar. Har själv haft tankar på att rita upp den på en vägg i vårt hus.
Tack för dina fina tankar!!!
Följer oxå din blogg, och jag känner lite som en ytlig bekant sa till mej då vi träffades i en mataffär. Hon berättade att hon läste MIN blogg, men att hon kände sig som en "fönstertittare". Det kändes lite förbjudet.
SvaraRaderaJag förstår att du känner dej allt annat än stark just nu. Men jag kan bara hålla med vad någon skrev tidigare, att det ÄR starkt att inte ge upp. Att inte bara lägga sig ner och inte orka resa sig igen. Att ge upp.
Jag förstår att det måste krävas all kraft du bara kan uppbringa varje morgon - att ta dej ur sängen. Att ta itu med alla triviala vardagssysslor som på något vis ändå måste skötas. Livet går ju vidare, hur otroligt det än kan verka. Och du ÄR stark. För att du väljer livet.
Tänker massor på dej och din familj.
Styrkekram från Jessica i Hörby
Ok jag förstår vad du menar när du skriver att du inte känner dig stark! Men att inte bara lägga sig och ge upp är starkt, att skriva om sina tankar och dela med sig av dem så här är starkt, att vägra bli bitter är starkt, att bara gå upp på morgonen är starkt, att känna kärlek är starkt!
SvaraRaderaVi som följer din resa får ta del av en djupt, djupt in i själen skadad mamma. En kärleksfull mamma som tragiskt mist sitt Lyckopiller! Detta berör och väcker känslor hos mig. Det värsta är att det finns inget som jag kan göra för att lindra den bottenlösa smärtan du går igenom. Kan bara visa genom att kommentera dina tankar att det finns mottagare till dina känslor via dina texter!
Önskar dig allt gott, kramizar Linda Hagström
Jag har läst din blogg och känner mig så berörd. Du är så duktig på att uttrycka dina känslor så det känns som om man nästan själv har varit med om detta hemska som har drabbat er.
SvaraRaderaVi är bara bekanta men jag har känt med dig och tänker på dig varje dag. Som så många andra har skrivit, så önskar jag att jag kunde hjälpa dig med att ta en del av sorgen, ge er styrka.
Låt allt ha sin tid och glädjs över Elliott och dina bonusbarn. Din man och barnen ger dig styrka att orka leva vidare.
All kärlek och stryka till dig och din familj.
Mari Mårtensson