tisdag 31 maj 2011
Dreams
Jag har inte kommit ihåg mina drömmar de senaste veckorna, pga sömntabletterna, men inatt drömde jag, och kom ihåg, att vi var ute och lekte och Wilmer var med. Helt självklart var han där, mitt bland oss och de andra barnen, Elliott och hans kusiner, och det var så mysigt och alldeles naturligt... Idag är första morgonen jag kliver ur sängen utan den enorma ångest och bävan inför en ny dag som jag haft tidigare. Tack, min älskade ängel för att du gett mig styrka att orka med denna dagen...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag förstår varför ni kallar honom Lyckopiller.
SvaraRaderaJag blir så glad och varm i hjärtat när jag ser honom!
Kram
Så underbart söt er älskade ängel. Går inte en dag utan att jag tänker på er.
SvaraRaderaStyrke kramar Malin
Är hundra % övertygad över att Wilmer ville skänka dig/er sin kärlek o visa att han är med er!!!!!
SvaraRaderaTror du har kommit över de första absolut akuta stadiet o nu kan de bara gå framåt(såklart kmr bakslag o tunga dgr)men jag tror att han ville visa sig o att han vill att ni går vidare o glädjs över att han är där med er....
"Jag är inte rädd,jag är inte rädd,Herren Gud går med mig:jag är inte rädd!!!
Gud älskar barnen o vuxna så klart men ömmar för barnen)
Wilmer har de bra o hans kärlek för er är stor..ni gav honom livet....
Tänker mycke på er................KRAMAR Monica
Drömmar kan vara underbara!!! Önskar dig fler goa drömmar!!! Härligt att du kan tacka din ängel för att han skänkt dig en bra start på dagen!
SvaraRaderaJag skickar en tacksamhets tanke till Wilmer!
ÅH..du... vilken fin Prinsmage du hade!Fick nog aldrig träffat dig när du väntade Wilmer! Gott att du uppskattade tillståndet som gravid!
Kramiz Linda & Pärlan
Hej!
SvaraRaderaBeklagar så oerhört er enorma förlust! Finns inga ord. Gör så ont så ont.
Ingen skall behöva uppleva detta, så meningslöst och fruktansvärt!
Skönt att läsa att du har en fin familj som sluter upp och hjälper dig i din enorma sorg.
Ta hand om er, tillåt sorgen att ta den tid den behöver.
Min kurator sa så bra "Det är som man har 2 sidor, ena är sorg och andra är vardag. I början är man bara i sorgen, men efter ett tag börjar man göra små avstickare till vardagen men är mest kvar i sorgen, efter hand blir besöken i vardagen lite längre och sen längre. Slutligen så är man i vardagen med gör små avstickare till sorgen" Det har stämt väldigt bra för mig.
(Min son somnade in i plötslig spädbarnsdöd i min mage i v.40, den 17/5 2009)
Varm kram!